- Project Runeberg -  Anna Svärd /
124

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Visiten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

Hon kände ett verkligt medlidande med den stackars
dalkullan och undrade hur hon skulle kunna hjälpa henne.

I alla händelser hade nykomlingen nu övervunnit
blygheten så pass, att hon vågade lyfta blickarna från golvet
och se sig om i rummet. Varken bokskåpen eller prostens
herbarium tycktes fängsla uppmärksamheten. Däremot spred
sig ett förtjust leende över ansiktet vid åsynen av
bandstolen.

— Men se en bandstol! utbrast hon och såg verkligen så
glad ut, som om hon hade velat ta den i famn.

Den förtrollning, som den enkla tingesten utövade, var
så stor, att hon inte kunde sitta stilla. Hon lämnade den
trygga platsen i soffan, vågade sig ut på golvet och nådde
fram till bandstolen, som hon kände på och beskådade.

— Du kan tro, att jag har vävt många buntar band, jag,
i mi tid, sade hon till mannen liksom för att urskulda sitt
handlingssätt.

Bandstolen hade tydligen givit henne en stor
trygghetskänsla, och prostinnan, som antog, att en kär sysselsättning
skulle göra henne ytterligare hemmastadd, frågade om hon
inte ville slå ett par slag i den smala väven.

— Min nådiga tant är alltför god, sade Karl-Artur. Min
hustru kommer bara att ställa till oreda. Det kan inte bli
fråga om att hon tar emot ett sådant anbud.

— Så Karl-Artur pratar! Visst ska hon väva, om det
roar henne.

Ögonblicket därefter satt den nya prästfrun vid
bandstolen, och nu vidtog ett vävande, som satte till och med
gamla prostinnan i förvåning. Både hon och de två männen
samlades omkring vävstolen, väverskans fingrar flög som
på en taskspelare. Man kunde inte följa deras rörelser med
ögonen.

—- Gina, min hjärtevän, sade prosten, du har visst
inbillat dig, att du förstod konsten att väva band. Här ser
du hur långt du har kvar, innan du kan räknas som
mästare.

Över den nygifta unga fruns ansikte spred sig ett lyckligt
leende. Man kunde förstå, att hon helt hastigt kände sig

124

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free