- Project Runeberg -  Anna Svärd /
135

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Paradiset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PARADISET

vara den stora lyckan att få leva i hennes närhet, som kom
dem att blomstra.

När Karl-Artur först var hemkommen, så var alla de
tio färdiga att ge honom samma dyrkan, som de ägnade
hustrun. Framför allt hade den yngsta lilla flickan fattat
ett obegripligt tycke för honom. Hon krÖp upp i hans knä
och klappade honom på kinden. Inte visste hon om, att hon
hade smutsiga fingrar och en osnuten näsa, hon kunde inte
begripa, varför hon helt omilt blev nersatt på golvet, öch
började storskrika.

Men då skulle man ha sett hustrun. Hon kom farandes
som ett oväder, tog upp barnet och slöt det intill sig liksom
för att skydda det mot en fiende, och mannen fick sig en
blick, som gjorde honom helt bestört.

På det hela taget, så fastän hustrun Var likaså vacker som
förr, var hon allt litet förändrad. Sedan hon hade fått så
många små att befalla över, hade hon blivit myndig som
en nämndemansmor. Det ödmjuka och flickaktiga och
skälmska, det hade gått sin väg.

ni.

Ingen skulle säga om Karl-Artur, att han var bortskämd.
Han brydde sig inte om vad han åt eller drack, han var van
att arbeta hela dagarna, och han beklagade sig aldrig över
att nödgas åka i skakande skjutskärror eller predika i
iskalla kyrkor. Vad han däremot hade svårt för att undvara,
var en viss ordning, en viss snygghet, trevnad och arbetsro,
men det var just detta, som han inte kunde finna i sitt
hem, så länge som barnen fanns där.

En morgon, då han kom ut i sitt kök för att äta frukost,
fann han, att sockenskomakarn var kommen. Han hade
slagit upp skomakarbordet vid ena fönstret, just på den
plats, där Karl-Artur tyckte om att sitta. Hela rummet
luktade läder och beck, och den vanliga oredan var förökad
av näverbuntar, lästknippen och smörjburkar.

135

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annasvard/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free