- Project Runeberg -  Anna Svärd /
136

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Paradiset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

På matbordet, som var framdraget mittpå golvet, hade
hustrun dukat fram två vällingtallrikar och två stora
tennskålar, som var fyllda med välling, de också. De två
tallrikarna var förstås framsatta för honom och mäster.
Hustrun och barnen skulle som vanligt sleva i sig maten ur
tennfaten.

Nu var detta något, som han redan förut hade anmärkt
pä. Ja, inte på själva maten, den var alltid enkel och tarvlig,
men det måste ju så vara. Däremot hade han bett hustrun,
att hon skulle låta barnen äta ur var sin tallrik. Han hade
föreställt henne, att det skulle vara nyttigt för dem att få
lära sig litet bordskick strax från början.

Hon bara frågade om han var galen, som kunde tro, att
hon hade tid att stå och diska tio tallrikar tre gånger om
dagen. Men han, mannen, skulle få sin tallrik för sig, som
han var van vid.

För resten så måste han erkänna, att barnen inte bar sig
opassande åt, medan de satt till bords. De läste sin
bordsbön utan att behöva någon påminnelse, de åt vad som
sattes för dem, och de kivades inte med grannarna i
grötfatet. Han hade inte så värst svårt för att äta med dem,
men att nu sätta sig ner vid samma bord som skomakarn,
det bar honom alldeles emot. När han kastade en blick på
de svarta, beckiga fingrarna, förlorade han matlusten.

Innan han rätt visste vad han gjorde, tog han tallriken,
skeden och ett stycke bröd och bar in alltsammans i
skrivrummet. Där hade han alltjämt en fredad fristad, där var
luften ren och dammet borttorkat. Litet skamsen över
flykten kände han sig nog, men på samma gång måste han
erkänna, att det var längesedan maten hade smakat honom
så bra.

När han om en stund gick tillbaka ut i köket med
tallriken, så var där moltyst. Mäster satt och åt med djupa
rynkor i pannan, och hustrun och barnflocken satt med
ögonen nerslagna, som om de skämdes på hans vägnar.

Han kände ingen rätt trevnad hemma den dagen, utan
om en stund satte han på sig hatten och gick ut. Han
strövade framåt landsvägen, han visste inte vart annars han

136

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free