- Project Runeberg -  Anna Svärd /
137

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Paradiset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PARADISET

skulle ta sin tillflykt. Inte kunde han gå till fru Sundler,
därför att organisten låg sjuk i reumatisk värk och hustrun
skötte honom så obeskrivligt kärleksömt och vek inte ur
sjukrummet varken natt eller dag. Inte heller kunde han gå
till prostgården och språka med prostinnan. Charlotte hade
inte velat, att hennes gamla vän skulle sitta där ensam med
sin änkesorg, utan hade bjudit henne att bo på Stora
Sjötorp under hela vintern.

I alla fall, när han nu gick förbi prostgården, kom en
besynnerlig längtan efter det gamla, fina hemmet där över
honom. Han öppnade grinden och gick sedan över
gårdsplanen bortåt trädgården.

Och man förstår, att då han vandrade omkring bland de
höga klippta häckarna där inne, kom minnet av den sista
gången, som han hade gått här med Charlotte, tillbaka till
honom. Han mindes hur de hade råkat i gräl och hur han
hade förklarat för henne, att han inte ville gifta sig med
någon annan än den, som Gud själv skulle utse till hans
hustru.

Och nu var han gift med den kvinnan, som Försynen
hade skickat till hans möte på landsvägen, och han var viss
om att hon var den rätta för honom och att han och hon
skulle kunna skapa ett nytt paradis på jorden. Skulle nu
alltsammans slå fel, bara därför att de hade fått den här
barnflocken på halsen? Han kunde inte neka till att
Charlotte skulle ha rätt att skratta ut honom, om han läte alla
de stora planerna misslyckas, bara därför att han inte kunde
reda sig med en skara barn.

Det var middagstid, då han kom hem, men innan han
hade hunnit visa sig i köket, kom hustrun in till honom
med maten snyggt ordnad på en bricka. Hon var glad och
vänlig, som hon brukade.

— Du förstår, Man, jag trodde, att du ville äta mä oss
andra. Om du bara hade sagt ifrån, så skulle du ha fått
maten hit in från första stund.

Han skyndade sig att svara, att han inte hade något emot
att äta med henne och barnen. Det var mästers beckiga
nävar, som hade skrämt bort honom. Och nu föreslog han.

137

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annasvard/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free