Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Paradiset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA SVÄRD
att hon skulle spisa här inne, hon också. Kunde det inte vara
trevligt, att de två en enda gång finge äta på tu man hand?
Nej, det kunde hon inte vara med om. Hon var tvungen
att sitta till bords med de små för att hålla ordning. Men
hon ville gärna stanna här inne, medan han åt.
Hon slog sig ner i hans skrivstol och språkade, och rätt
snart fick han veta, att mäster inte ville stanna kvar längre
än till kvällen. Sedan var han borttingad ända till efter
nyår. Barnen skulle inte få gå till kyrkan på julottan med
nya skor, såsom hon hade lovat dem.
Karl-Artur förstod, att mäster hade blivit stött och att det
var hans skull, att han gick sin väg. Men vad kunde han
göra åt den saken?
Han hade Charlottes ansikte framför sig i detsamma och
såg hur hon gjorde narr av honom, som inte var i stånd
att reda ut en sådan här småsak.
När hustrun hade gått sin väg med matbrickan, blev han
sittande och funderade. Men snart fick han klart för sig
vad som borde göras. Han gick in i köket med ett par skor,
som behövde halvsulas, och slog sig med dem ner vid
skomakarbordet. Han bad, att mäster skulle visa honom till
rätta, så att han kunde laga de här skorna själv. Och som
mäster inte var ovillig till detta, så lånade sig Karl-Artur
ett stort förkläde av hustrun och satt sedan och tog emot
undervisning i skomakeri ända till kvällsdags.
Han kunde ju emellertid inte bli fullärd på en
eftermiddag, utan han gjorde upp med mäster, att de skulle
fortsätta nästa dag. Och gubben, som var en vänlig och
hjälpsam karl och hade haft en trevlig eftermiddag, tänkte
inte ett ögonblick på att säga nej.
IV.
Det var inte nog med att han för de där barnens skull
hade varit tvungen att sätta sig till skomakarbänken. Det
var också deras fel, att han måste gå klädd i simpla, grå
vadmalskläder och se ut som en mjölnare.
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
