- Project Runeberg -  Anna Svärd /
139

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Paradiset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PARADISET

Han ville inte neka till att de hade haft en riktigt bra
julafton. Köket hade varit nyskurat, redskapen utburen,
golvet strött med gul, doftande halm, och ett stort bord
med vit duk på hade stått mitt i rummet. Barnen var
badade och rena, i nya skor och nya kläder, uppsluppna
och lyckliga över att det nu äntligen var jul. Till det lilla
hemmet hade kommit gåvor av korv, smör, limpor, ost och
julljus från nästan vartenda hus i kyrkbyn, och eftersom
man inte kunde neka att ta emot så här på julen, så var
skafferiet fullproppat, för att inte tala om att tolv julhögar
med bullar, kransar och äpplen var uppradade på bordet.

Karl-Artur hade hållit en liten julbön och sjungit
julpsalmer tillsammans med hustru och barn. Efteråt, medan
hustrun stod och rörde i grötgrytan, hade han och barnen
lekt och rasat i julhalmen.

Mot slutet av kvällen hade han tagit fram några små
julgåvor. Barnen fick skridskor och en kälke, som han
hade beställt åt dem, hustrun en gammal kråsnål, som han
en gång hade fått av sin mor. Alltsammans hade blivit
mycket välkommet, och glädjen hade stått högt i tak.

Att han själv skulle få någon present, hade han varken
väntat eller hoppats, men just som man hade stigit upp
från bordet, kom de två äldsta barnen släpande med en
stor rulle tyg. Hustrun och de andra följde efter i
procession, så att nu kunde han begripa, att turen var kommen
till honom.

— Di har vari så glada, barna, över att di skulle få ge
dej nånting, sade hustrun. Det här har di arbeta mä hela
hösten.

Men det, som de kom med, var ingenting annat än
ett stycke grått vadmal. Han böjde sig hastigt ner över
tyget och kände på det. Det vet ju var och en, att sådant
där hemspunnet och hemmavävt vadmal är det mjukaste,
varmaste och starkaste tyg, som finns, men det är grovt och
tjockt och grått. Och i hela sitt liv hade Karl-Artur
begagnat dräkter av fina, släta tyger, som passade hans
utseende. Det hade aldrig fallit honom in, att han skulle sätta
på sig en vadmalsjacka.

139

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free