- Project Runeberg -  Anna Svärd /
140

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Paradiset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

Den här presenten gjorde honom riktigt olycklig, och
han tänkte inte på något annat, än hur han skulle kunna
slippa undan att sy tyget och gå klädd som en bonde.

Hustrun och barnen stod kvar framför honom och
väntade på pris och beröm. När ingenting hördes av, blev de
både snopna och ängsliga.

Karl-Artur begrep ju hur de hade måst arbeta för att
skaffa ull och för att karda och spinna och väva. Det var
alldeles säkert, att de hade strävat med detta under hela
hösten. Och under det att de hade kardat och spolat och
vävt, hade de muntrat upp sig med att tala om hur glad
han skulle bli och hur han skulle komma att berömma
vadmalet. Han skulle förundra sig över att de hade kunnat
skaffa honom något så dyrbart, och han skulle säga, att
när han nu fick vadmalskläder, så behövde han aldrig mer
frysa varken ute eller inne. Det var detta, som de väntade
av honom.

Ja, hur skulle han bära sig åt? Om han inte sade
någonting vackert, så att de blev nöjda, skulle hela julglädjen
bli förstörd.

Han hade ju ärvt något av sin mors, överstinnans,
förmåga att reda sig i kinkiga situationer, så att han genast
insåg vad som borde sägas, men det var ganska påkostande
att komma fram med det.

— Jag undrar, sade han, om Skräddar-Anders ska ha
ledigt hela julen. Jag skulle allt ha lust att gå till honom
och fråga. Kanske att han kunde sy tyget åt mig nu i
mellandagarna, så att jag finge något varmt att sätta på
mig, när den värsta kölden börjar.

De sken upp alla elva. De förstod, att det bara var
av förvåning och häpnad över deras duktighet, som han till
en början hade sett så skrämd ut.

V.

Alltsedan den där fastlagssöndagen, då Karl-Artur hade
kommit av sig i sin predikan över kärleken, hade han inte

140

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free