Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Paradiset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARADISET
mer gjort något försök att tala fritt. Han satte ihop alla
sina predikningar vid skrivbordet, och medan arbetet
fortgick, var han mycket noga med att det skulle vara tyst
omkring honom.
En förmiddag tog han alltså ett löfte av hustrun och
barnen, att de varken skulle prata eller sjunga, som de
annars brukade, därför att han skulle skriva predikan. De
höll också sitt ord under en hel halvtimme, därpå bröt
det löst med aldrig upphörande skrattsalvor.
Han väntade i minst två minuter, innan han slog upp
köksdörren för att se efter vad som stod på.
— Ja, nu ska du int bli ond på oss, du Man, sade
hustrun och skrattade, hon också, så att ögonen rann. Det
var kattungen, som bar sej så tokigt åt, och vi försökte å
hålla oss för skratt, och därför blev det visst värre än
vanligt.
Men det blev allt slut på skrattet, när han med sträng
röst förklarade för dem, att de här ute i köket fördärvade
allting för honom och att han helst skulle vilja flytta sin
väg och aldrig mer höra deras eviga skratt och skrik.
— Låt nu se, att här blir tyst! Ingen får komma och
störa mig före middagen, sade han till sist och slängde hårt
igen dörren efter sig.
Han fick också sin önskan uppfylld, arbetade i frid och
ro hela förmiddagen. Men när middagen kom, talade
hustrun om för honom, att doktorinnan Romelius öch fru
Schagerström hade varit inne i köket för en stund sedan
och beställt klockkedjor och armband. Hon var lycklig över
besöket. Hon hade fått en stor beställning, och de båda
systrarna hade varit glada och vänliga.
Karl-Artur visste, att doktorinnan nyligen var
hemkommen och att hon nu skulle vara alldeles frisk. Det
låg ju ingenting märkvärdigt däri, att Charlotte, när hon
hade hälsat på hos sin syster, hade gjort sig en
förevändning för att kunna komma upp i hans stuga och se hur
han hade det. Men dock var denna nyhet fullkomligt
överväldigande. Han blev stående och drog tungt efter andan
utan att kunna säga ett ord.
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
