- Project Runeberg -  Anna Svärd /
146

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Syndafallet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

liksom för att gå sin väg, men hon ändrade mening och
blev sittande. Han bugade sig tyst utan att göra något
försök att tilltala henne, men det dröjde inte länge, förrän
fru Sundler vände sig till honom.

— Vi blev generade, Per-Ers-mor och jag, när du kom
in, därför att vi just hade suttit och talat om dig. Men’ det
behövde vi då egentligen inte, för vi hade inte sagt något
annat än gott. Eller hur, Per-Ers-mor?

Den stora och kraftiga bondkvinnan smålog helt belåten.

— Jo, magistern kunde ha hört vart ord, sade hon.

— Ja, bekräftade fru Sundler, det kunde du. Vi sa
bara, att vi inte kunde begripa hur du står ut. Du sitter
där med tie skrikiga ungar omkring dig dygnet om och får
aldrig någon ro. Vi sa också, att från början var du väl
skapad för något annat än att vara vedkarl och skomakare
åt Torpar-Matts ungar. Men så mycket mer märkvärdigt är
det ju, att du inte tröttnar.

— Magistern tycks då inte fara illa åv slitet, ifyllde
bondhustrun. Han har aldrig sett så rask och duktig ut.

— Vi säger också, att det är så klokt av dig att gå klädd
i vadmal, sade fru Sundler. Det visar folk, att du har brutit
med forntiden på allvar. Du vill leva den fattiges liv, och
du avstår till och med från att se ut som en herreman.

— Te en början, sade bondkvinnan, te en början trodde
vi allihop, att dä var bara spektakel mä den lilla stuga och
mä fattigdomen. Men vi har fått se på annat.

Karl-Artur kände hur en stark förtrytelsens rodnad steg
upp på hans kinder. Han fann Thea hänsynslös och
antydde genom en skakning på huvudet, att hon borde välja
ett annat samtalsämne.

— Vad betyder det, att du inte predikar så bra som
förr? sade Thea. Jag har just sagt till Per-Ers-mor, att hela
ditt liv är en predikan.

— Ja, hans och hustruas liv ä en predikan för oss
anni:e, kom det genast bestyrkande från bondhustrun. När
hon kommer te körka om söndagarna mä hela barnflocken
ätter sej, välklädda och rödkindade och ordentliga i seder
och skick, så får vi gamla bondmoror lov å stå stilla och

146

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free