- Project Runeberg -  Anna Svärd /
157

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Skåpet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SKÅPET

sked om detta i nästa gård, så brydde hon sig inte om att
plåga henne med några frågor.

Men när Ris Karin hade fått säcken upphissad på den
gamla krokiga ryggen och hade sagt farväl och stod vid
dörren med handen på låset, så vände hon huvudet inåt
rummet än en gång.

— Jag får fäll int glömma själva ärende, som jag kom
hit för, sade hon och började gräva i kjortelsäcken efter
penningpungen.

— Du frågar mej int om jag har tjäna ihop någe åt dej,
fortfor hon och räckte Anna en femtiriksdalerssedel.

Då Karin hade varit i Korskyrka förra våren, hade Anna
lämnat henne en packe bandbuntar och några spetslängder,
som barnen hade förfärdigat, och bett henne sälja detta.
Anna hade nog inte glömt saken, men hon hade inte velat
föra talet in på något, som rörde barnen.

Femti riksdaler var ju också rent galet för mycket, och
hon frågade om inte Karin hade en mindre sedel. Hon hade
inte pengar, så att hon kunde ge tillbaka.

— Int behöver du ge tebaka, sade Ris Karin. Det är ditt
alltihop. Sir du, först sålde jag det, som du skicka mä mej,
och sen har jag handla och vandia mä pengarna, så att nu
är di oppe i femti. Och här har du dom. Du behöver dom,
du, som har många å sörja för.

Ris Karin var kvick i vändningarna, så gammal hon var.
Hon skyndade att stänga dörren efter sig och gick fort utför
backen för att slippa undan alla tacksägelser. Ett par
minuter dröjde det, men inte mer heller, innan Anna kom
efter henne. Hon var då mera lik sig än förut, tackade
Karin med många ord och följde henne ända fram till
doktorsbostaden, där Karin hoppades att få göra god handel,
för nu fick väl doktorinnan så mycket pengar av den rika
systern, att hon inte behövde vända på styvrarna så många
gånger som förr i världen.

Anna satt i köket med femtiriksdalern i handen en lång
stund och såg ner på den med ett lyckligt leende på
läpparna. Hon var glad åt pengar, det hade hon alltid varit,
men den här gången var det inte den oväntade förtjänsten,

157

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free