- Project Runeberg -  Anna Svärd /
158

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Skåpet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

som hon fröjdade sig åt. Det här var vida förmer, det var
tecken och under. Hon hade väntat sig straff, därför att
hon hade lämnat ifrån sig barnen, men nu fick hon i stället
den här stora gåvan ifrån dem. Aldrig hade hon kunnat
tänka sig en sådan lycka. Fruktan och ängslan försvann
ur hennes själ. Detta var raka motsatsen till vad hon hade
gått och varit rädd för.

Hon kunde inte behålla sin lycka för sig ensam, utan
hon gick in till mannen, som satt vid skrivbordet i sitt
fina rum, visade honom sedeln och bad, att han skulle
förvara den åt henne. Hon hade ju inga säkra gömmor,
hon, där ute i köket.

Karl-Artur såg litet förstrött upp från arbetet, då hon
kom in. Han följde knappast riktigt med, då hon förklarade
för honom, att detta var arbetslön för småsaker, som barnen
hade förfärdigat, de och ingen annan, och att de skickade
pengarna som ett tack för sist och till ett tecken, att han
och hon inte skulle bli straffade för att de hade sänt dem
ifrån sig.

Karl-Artur gjorde inga motsägelser, oaktat tankegången
föreföll honom ganska dunkel. Han såg, att hustrun hade
återfått trygghet och gott humör, och det var nog för honom.
Han föreslog till och med, att hon för de här pengarna,
som hade kommit så oväntat, skulle skaffa sig något, som
hon riktigt kunde få glädje av.

Detta tyckte Anna var ett gott påfund, och hon gick
genast in till sig för att tänka över vartill hon bäst skulle
kunna använda den här rikedomen, som hade kommit
alldeles från skyarna. Det dröjde inte heller länge, innan hon
visste vad hon önskade sig. Alltsedan hon första gången
kom in i sitt kök, hade hon saknat, att där inte fanns ett
stort väggskåp med lådor nertill och hyllor och skåpdörrar
upptill. Ett stort skåp, som räckte från golv till tak, var
inte bara något, som man hade nytta av. Det gav ett visst
anseende åt det rum, där det stod.

Anna kunde inte tänka sig något, som de bättre behövde,
och som mannen var med om saken och pengarna låg till
hands i hans skrivbordslåda, så visste hon inte vad som

158

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free