- Project Runeberg -  Anna Svärd /
160

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Skåpet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

och hon sade tvärt nej. Men hon kände sig alltid litet osäker
tillsammans med herrskapsfolk. Kanske att fru Sundler nu
bleve stött, därför att hon nekade att gå inom hos henne
utan att ge skäl. Hon gav sig till att berätta, att hon hade
fått pengar helt oväntat och ämnade sig till snickarn för
att beställa ett skåp. Fru Sundler ljusnade under berättelsen,
sade, att hon visst inte undrade på hennes brådska, och
gratulerade henne till att kunna skaffa sig något så
trevligt och praktiskt som ett skåp.

Efter detta lät hon henne verkligen gå, och Anna stod
snart i bysnickarns verkstad. Här gjorde hon sig inte
bråttom, utan gav sig god tid. Det dröjde väl en timme,
innan hon och snickarn hade fått bestämma allting om
form och höjd, lådor och beslag, färg och ornering. Priset
var inte heller så lätt att få fastställt, men till sist blev de
eniga också om den saken.

När Anna vände om hem med bysnickarns löfte, att hon
skulle få skåpet om en månad och att det inte skulle komma
att kosta mer än fyrti riksdaler, var hon så själaglad, att
hon inte kunde låta bli att gå in till Karl-Artur och
berätta honom om avtalet.

Men Karl-Artur föreföll allt annat än nöjd.

— Jag kunde aldrig tro, att du skulle vara så fortfärdig,
sade han. Jag skulle ha velat gå med och tala med snickarn.

— Int kunde jag tro, att du skulle ge dej tid mä slikt.

— Nej, inte annars, men detta ...

Han hade börjat helt ivrigt, men avbröt sig och bet sig i
läppen.

Hustrun betraktade honom forskande. Hon såg, att han
rodnade och var förlägen som en flicka.

— Du får säga mej hur du menar, du Man, sade hon.

— Hur jag menar? sade Karl-Artur. Jo, jag tycker, att
när du själv anser, att dessa pengarna har kommit till oss
på ett så märkvärdigt sätt, så borde vi inte använda dem
för våra egna behov, utan göra ett riktigt vackert bruk
av dem.

— Du har då fäll aldrig gått och gett bort mina pengar?

160

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free