- Project Runeberg -  Anna Svärd /
163

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Skåpet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SKÅPET

— Kära fru Ekenstedt, sade hon, jag är så ledsen. Jag
hörde av min man, att Karl-Artur hade varit så
utomordentligt vänlig och lånat honom femti riksdaler. Jag sa genast
till honom, att troligen var det den femtiriksdalern, som fru
Ekenstedt hade förtjänat, och den kunde vi inte ta emot.
Den skulle fru Ekenstedt ha till ett skåp, och det var ju
visst så nödvändigt, för hon hade det så otrevligt nu, då
allt hennes husgeråd måste stå framme på hyllorna i köket
och bli nerdammat. Och så bad jag Sundler, att han skulle
ge mig femtiriksdalern, så att jag kunde gå hit och höra
hur det förhöll sig. Jag sa till honom, att om sedeln var
fru Ekenstedts, så finge han hellre hä^da ut med sin gikt,
för då måste vi lämna den tillbaka. Men om det är
Karl-Arturs egna pengar, då kunde han naturligtvis ta emot dem.
Ja, jag försäkrar fru Ekenstedt, att det gjorde mig riktigt
ont om honom, därför att han kom hem så glad över att få
fara till Loka och bada bort sin gikt. Men han förstod ju
genast, att jag hade rätt.

I samma ögonblick, som hon hade slutat sin harang, tog
hon fram sedeln ur fickan och räckte fram den mot Anna
på samma sätt, som Ris Karin hade sträckt den emot henne
för ett par timmar sedan.

Men Anna märkte det knappt. Hon såg inte åt fru
Sundler, utan höll ögonen på mannen. Han stod kvar vid
skrivbordet utan att säga något, men för varje ord, som
Thea sade, blev han rakare och högre och vände sig mer
och mer mot henne. När talet var slut, stod han där med
klar panna och ögonlocken lyfta, och den lilla människan
med fiskögonen fick en blick, som hustrun kunde ha
avundats henne. Sedan vände han sig mot henne, Anna, som
just hade sträckt ut handen för att ta emot sedeln, och då
mörknade pannan, ögonlocken sänkte sig, och armarna
kom i kors över bröstet.

Det var ingen annan råd. Hon fick offra femtiriksdalern,
hellre än att den andra skulle framstå för honom såsom
ett under av rättfärdighet.

— Ta du bara tebaka sedeln! sade hon till fru Sundler.

163

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free