- Project Runeberg -  Anna Svärd /
165

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Kortleken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KORTLEKEN

KORTLEKEN.
I.

Hon hade inte gjort sig själv, hon kunde inte hjälpa, att
hon var sådan hon var. Hon rådde inte för, att hon
hörde till dem, som är tvungna att gå och moltiga, när
som de är förbittrade på någon. De allra värsta av det
slaget brukade ändå få igen målföret, när en dag hade gått
eller två, men hon hade lidit en så stor oförrätt, hon hade
måst bita ihop tänderna om den utan att säga ett ord i väl
en vecka.

Inte heller fick hon lov att gripa sig an med ett arbete.
Hon måste sitta ihopkurad på spishällen så nära elden, som
hon kunde komma, och vagga fram och tillbaka med
händerna för ansiktet. Det enda hon var i stånd att företa sig
var att dricka kaffe. Hon ägde en liten trebent kokare, som
hon hade brukat föra med sig nederst i säcken under sina
vandringsår. Den stod nu på elden jämt och samt, och ur
den drack hon kopp på kopp.

Hon stökade litet i hushållet och lagade mannens mat,
men det var också allt. Hon fick inte mer sitta till bords
med honom, utan så snart som hon hade ställt fram maten,
kröp hon igen upp i spisen och satt där och vaggade utan
att se åt hans håll.

Mannen, ja, mannen! Hade hon bara varit gift med en
dalmas ifrån Medstubyn, en, som hade förstått hur rådlös
hon satt där och att hon behövde hans hjälp! En sådan
skulle väl åtminstone ha slängt kaffekokarn ut på backen
och tvingat henne att ta itu med något handarbete, och det
skulle ha varit till stor nytta för henne.

Men den här, han kom in till henne litet emellan, frågade
hur hon mådde och bad så vackert, att hon skulle säga ett
ord. När hon likafullt molteg, så klappade han henne litet

165

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free