- Project Runeberg -  Anna Svärd /
167

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Kortleken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KORTLEKEN

henne ner ur spisen ut på golvet, och därmed hade hon fått
klart besked, och det skulle ha varit nyttigt, det också. Men
den här, han kom bara med några vänliga ord och en klapp
på axeln, och därmed lät han det bero.

Hon blev så led åt honom. Förut hade han varit det bästa
hon visste att se på, men nu kunde hon knappt tåla, att han
kom in i rummet till henne.

En middag, då han steg in för att äta, satt hon med en
liten järnpipa mellan läpparna och blåste ut stora moln av
tobaksrök. Hon visste, att detta var opassande för en
prästfru, men hon måste göra det. Hon hade fått befallning om
det. Och nu var hon ytterst nyfiken på hur han skulle ta
detta, att hustrun hans satt och rökte som en finnkäring.

Han såg förskräckt ut, det gjorde han. Och han sade
genast, att han inte kunde finna sig i att ha en hustru, som
rökte tobak.

Hon såg på honom helt förväntansfull. "Nu kanske att
han äntligen begriper, att han måste hjälpa mej", tänkte
hon.

— Du får bereda dig på att om du fyller rummet med
tobaksrök, så kan jag inte äta här inne, sade mannen. Ska
du hålla på med detta, så får du bära in maten i mitt rum.

Han blev inte ond en gång. Han var tålmodig och vänlig
som alltid. Hon började förstå, att hon aldrig skulle få
någon hjälp av honom.

Sedan dess åt han inne i sitt rum, men han glömde inte
att komma in och se till henne. Som vanligt klappade han
henne på axeln och sade några vänliga ord. Och på det
sättet förgick dag efter dag.

Under hela tiden hörde hon, att förstudörren öppnades
många gånger om dagen och att det sedan talades högt och
ivrigt inne i hans rum. Eftersom han hade en stor
församling att sköta, så var det ju många, som kom till honom
i tjänsteärenden, men hon visste, att en hel mängd sökte upp
honom för att få tala med honom om sin själ. Ja, det var
just den rätte att vända sig till. Vad skulle han kunna
råda? Han, som inte en gång kunde hjälpa den fattiga
hustrun sin!

167

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free