- Project Runeberg -  Anna Svärd /
173

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Kortleken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KORTLEKEN

skogarna har en egen förmåga att sätta inbillningen i
rörelse. Dåligt väglag är mig inte heller alldeles förhatligt.
En bruten hjulaxel har en gång skaffat mig vänner i en
hel by. En snöyra gjorde mig en gång till gäst i ett
greveslott."

Mittunder det att han satt fördjupad i dessa betraktelser,
som åsynen av hans släkting hade väckt hos honom, hände
något oväntat. En alldeles ny tanke slog ner i honom. Den
kom farande som en blixt rätt ner från himmelen. Han blev
till den grad häpen över den, att han reste sig i åkdonet
och gav till ett rop.

Körsvennen drog åt sig tömmarna och såg på honom.

— Magistern har väl inte glömt å ta mä sej prästkappa?

Karl-Artur satte sig ner igen och lugnade mannen. Nej,
det var visst ingenting, som han hade glömt. Allt var i
bästa ordning. Det var tvärtom något borttappat, som han
hade återfunnit.

Sedan satt han under hela åkturen med knäppta händer
och ögonen strålande av den nya tankens återglans.

Såsom han hade sagt till körsvennen, var det visst
ingenting nytt, som han hade funnit ut. Hundra, ja, kanske tusen
gånger hade han i Mattei evangelium läst de ord, som
Jesus använde, då han sände ut sina lärjungar för att
förkunna budskapet om himmelrikets snara tillkommelse. Men
aldrig förr hade han fattat deras fulla betydelse. Nu först
kom han att tänka på att Jesus verkligen hade befallt
apostlarna att gå ut som fattiga vandringsmän, utan säck
och stav, bärande den ljuvliga nyheten till gårdarna utmed
vägen, till kojor såväl som slott. De skulle infinna sig på
marknader och samla folket omkring sig, de skulle antasta
de vägfarande under vilan på gästgivargårdarna, de skulle
ge sig i samspråk med andra vandringsmän, överallt
berättande undret om himmelriket.

Hur var det möjligt, att han inte förr hade tänkt på att
hörsamma denna befallning, som var given med så klara
och tydliga ord? Han som andra präster hade stått stilla i
sin predikstol och väntat, att människorna skulle komma
till honom. Men det var inte så, som Jesus hade velat ha

173

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free