- Project Runeberg -  Anna Svärd /
182

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Mötet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

ovanan att stiga sent upp, kom nästa dag inte till synes
förrän vid frukosten. Prostinnan hade då redan varit på
benen ett par timmar. Hon hade gjort en tur kring gården,
stått vid grinden och beskådat den kära utsikten neråt sjön
och kyrkan samt även språkat med de förbigående och
insamlat nyheter.

— Kan du tänka dig, Charlotte! sade hon. Den där
Karl-Artur! Ja, jag kan inte hjälpa, att jag håller av honom,
men han är i alla fall inte annat än sig lik.

Därpå berättade hon, att Karl-Artur hade begått en sådan
horribel dumhet som att låta de tio barnen flytta ifrån
honom.

Charlotte satt där alldeles handfallen. Som så ofta förr
kände hon, att det var lönlöst att göra något för
Karl-Artur. Det fanns ea makt, som ovillkorligen förde honom
mot hans undergång.

— Ja, är det inte en olycka? fortfor prostinnan. Vet du
vad, jag har varken tagit graden eller ens så mycket som
en fattig prästexamen, men det förstår jag, att jag hellre
skulle ha gått i fängelse än låtit någon ta den där
barnflocken ifrån mig.

— Han stod väl inte ut, sade Charlotte, som helt hastigt
påminde sig sitt besök i Karl-Arturs kök, den tunga luften,
oväsendet, dammet, trängseln av redskap, sängar och
människor.

— Stå ut! sade prostinnan och gjorde en föraktlig
grimas. Som om folk inte kunde vänja sig vid värre än så!
Så galet, som han hade ställt till för sig, så såg det nu ändå
ut, som om Vår Herre tänkte hjälpa honom. Sanna mina
ord, om han hade behållit de där ungarna, skulle han ha
slutat sina dagar som kyrkoherde i Korskyrka.

— Än hustrun? frågade Charlotte ivrigt. Var hon med
om att skicka bort barnen?

— Visst inte, sade prostinnan. Hon begärde inte bättre
än att få behålla dem. Jag träffade Per-Ers-mor borta vid
grinden. Hon är alldeles säker om att det är Theas verk.

— Thea! Men du hade ju förbjudit. . .

— Ack, förbjuda ... Ja, de har kanske inte träffats var-

182

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free