- Project Runeberg -  Anna Svärd /
185

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Mötet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MÖTET

"Han älskade henne inte förr i världen", tänkte hon, "men
det har naturligtvis kommit därhän. Den stackars dalkullan
har tråkat ut honom. Han har sökt sin tröst hos Thea, och
som även organisten är svartsjuk, har de endast kunnat
träffas ute i det fria."

Ehuru alltsammans föreföll henne helt naturligt, kände
hon det dock som en oerhörd förolämpning, att de båda
älskande hade valt denna plats för att råkas i all
obe-märkthet.

"Men att de vågade!" tänkte hon. "Häckarna är ju ännu
inte lövade. Vem som helst, som vandrade förbi ute på
vägen, kunde se dem."

Hon stannade för att tänka över detta sista. Genom de
skymmande häckarnas bruna lövverk upptäckte hon då
konturerna av ett litet lusthus.

"Där är det, som de har gömt sig undan, naturligtvis är
det där", tänkte hon och skyndade bort mot den enkla, av
tidens tand illa medfarna byggnaden så hastigt, som om hon
väntade att där inne träffa på de båda brottslingarna.

Lusthuset stod stängt, men Charlotte ryckte upp det
sönderrostade låset utan minsta svårighet. Väl inkommen,
möttes hon av all den otrevnad, som vid vårens inbrott
brukar råda i dylika sommarstugor: den unkna luften, de
sönderslagna fönsterrutorna, de lossnade tapeterna. Ur en
hög av torra löv, som hade blåst in under en höststorm,
sågs något blankt och gråsvart glänsa fram. Det var
trädgårdens skyddsande, en kolossal snok, som där sov sin
vintersömn.

"Nej, här har de åtminstone inte varit", tänkte Charlotte.
"Vår gamla orm skulle ha kommit Thea att dåna."

Själv fäste hon intet avseende vid det vanmäktiga djuret.
Hon gick fram till det ena av de trasiga fönsterna, slog upp
det och tog plats på fönsterbrädan.

Härifrån hade hon god utsikt över vimlet av häckar, som
nu, då grenarna var fyllda av sav, skiftade i de mjukaste
färger. På marken mellan dem grönskade gräsmattor, och
ur dessa tittade fram små fläckar av gullvivor, bellis och
påskliljor.

185

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free