- Project Runeberg -  Anna Svärd /
188

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Mötet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

Karl-Artur sträckte upp handen liksom avvärjande, men
som han alltjämt fortfor att snyfta, beslöt sig Charlotte för
att tala vidare om dessa ting, som hon trodde skulle utöva
ett lugnande inflytande på honom.

— Det är något eget med solskenet, sade hon, då det på
detta sätt måste leta sig fram mellan en massa grenar för
att nå marken. Det är så blygsamt och milt. Också äger de
blommor, som det framkallar, aldrig några prålande färger.
De är allesammans vita eller ljusgula eller ljusblå. Om de
inte komme så tidigt och i sådan mängd, skulle ingen
människa se åt dem.

Karl-Artur lyfte upp sitt förgråtna ansikte. Med yttersta
ansträngning lyckades han att få fram några ord.

— Jag har längtat.. . längtat. .. hela denna vinter.

Det var tydligt, att han i sitt upprörda tillstånd inte
tyckte om, att hon talade så lugnt om blommor och solsken.
Han ville, att hon skulle fatta styrkan av den storm, som
rasade inom honom.

Men Charlotte, som visste, att det finns många ord, som
helst bör förbli outtalade, började på nytt, liksom en envis
barnjungfru, som vill vagga till ro ett uppretat barn.

— Det måste verkligen finnas en besynnerlig makt hos
vårsolen. Se, vart den än sänder sitt ljus, så väcker den nytt
liv. Det verkar som en förtrollning. Så svala dess strålar är,
så är de på sitt sätt mycket mäktigare än sommarens, som
är alltför brännande, och höstens, som endast medför
förvissning och död. Har du inte någon gång tänkt på att detta
vårens bleka solsken har ungefär samma verkan som den
första kärleken?

Karl-Artur tycktes lyssna uppmärksammare, då hon
uttalade dessa ord. Hon fortsatte hastigt.

— Du kan naturligtvis inte påminna dig en sådan
småsak, men jag för min del brukar ofta leva mig tillbaka till
en vårkväll här i Korskyrka, kort efter sedan du var
hit-kommen första gången. Du och jag hade varit ute för att
besöka några fattiga, som bodde långt borta i en stuga i
skogen. Vi hade kommit att stanna litet för länge hos dem.

188

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free