- Project Runeberg -  Anna Svärd /
191

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Mötet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MÖTET

IL

Då Karl-Artur hade vaknat denna morgon, hade solen
stått mittfor hans fönster, vilket hade visat honom, att han
hade sovit ett gott stycke in på förmiddagen. Han steg genast
upp. Ännu litet sömntung, undrade han varför han hade
vaknat så sent och kom då ihåg, att han hade setat uppe
ända till soluppgången för att klippa sönder en kortlek.

Alla andra händelser från föregående kväll kom därmed
tillbaka, och han kände den största fasa och vämjelse inte
bara för hustrun utan kanske ännu mer för sig själv. Vem
var han då, som till den grad hade vredgats över en
förolämpning, att han hade velat ta sin hustrus liv? Var
det han, han själv, som hade hittat på denna elakhet att
klippa sönder en kortlek och strö ut bitarna över golvet?
Vad fanns det för onda makter inom honom? Var han ett
odjur?

Eftersom han ingenting hade ätit föregående afton, stod
kvällsvarden, som hustrun hade satt in till honom, ännu
orörd. Han skyndade att äta sig mätt av kall gröt och mjölk
och tog sedan sin hatt och gick ut på en långtur. Han var
lycklig över att på detta sätt kunna uppskjuta den
nödvändiga förklaringen med hustrun ännu några timmar.

Han hade följt landsvägen fram till prostgården, och väl
hunnen dit, hade han öppnat grinden och vikit av in i den
gammaldags trädgården, dit han under den gångna vintern
mångfaldiga gånger hade tagit sin tillflykt undan bråket och
trängseln i den överfyllda stugan.

Och där hade han funnit Charlotte, skönare och mer
förtrollande än någonsin. Kan någon undra på att hans känslor
hade överväldigat honom? I första ögonblicket hade han
inte tänkt på något annat än att tillropa henne, att hans
kärlek hade kommit tillbaka, och sluta den så ivrigt
efterlängtade till sitt hjärta.

Men gråten hade förstummat honom, och Charlotte, denna
kloka och goda människa, hade fått tid på sig att återföra
honom till besinning. Han förstod mycket väl vad hon hade

191

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annasvard/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free