Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA SVÄRD
kom hit för en stund sedan, såg jag, att hon — du vet vem
jag menar — hade tagit ett par tag med kvasten för att
sopa bort dem. Men när hon såg hur de bet sig fast, kastade
hon kvasten. Hon gav upp alltsammans och gick sin väg.
Hon skrattade och gnolade. Karl-Artur betraktade henne
nästan med avsmak.
Thea sträckte upp emot honom en skål, i vilken hon hade
samlat en hel hög små sönderklippta pappersbitar.
— Hon är borta, och det är de här, som har jagat bort
henne, sade hon. Skulle jag inte samla ihop dem, gömma
dem?
— Men, Thea, är du tokig?
Det ljöd förakt och nära nog hat i rösten. Thea blickade
upp och såg honom stå där med förmörkad panna, men
hon endast skrattade.
— Ja, sade hon, det där lyckas med de andra, men inte
med mig. Slå mig, sparka mig! Jag kommer ändå tillbaka.
Mig kan du aldrig bli kvitt. Det, som skrämmer de andra,
det håller mig kvar.
Hon började åter gnola, sången blev med varje
ögonblick allt högre. Den ljöd som en triumfmarsch.
Karl-Artur, som kände verklig fasa för detta hysteriska
utbrott, gick sin väg in i sitt eget rum. Så snart som han
blev ensam där, återvände glädjen, frihetskänslan. Han
började utan tvekan brevet till biskopen, i vilket han ämnade
avsäga sig sitt ämbete.
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
