- Project Runeberg -  Anna Svärd /
196

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Olyckshändelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

I själva verket tycktes alla de, som bevistade
sammanträdet, ha gjort sig samma fråga. Hustrun hade alla litat
till. Det såg nästan ut, som om det hade varit hon och inte
mannen, som skulle ha utsetts till komminister och
skollärare, ty så snart som man hade fått veta, att hon var ur
spelet, hade hela förslaget blivit uppskjutet på obestämd tid.

Prostinnan, som blev både ond och ledsen över utgången,
råkade nu fälla ett par oförsiktiga ord.

— Ja, är det inte det, som jag alltid har sagt till
Charlotte, att det inte lönar sig att söka hjälpa Karl-Artur?

Schagerström tyckte aldrig om att höra, att Charlotte
intresserade sig för sin före detta fästman, och fick
ögonblickligen en mörk uppsyn, men prostinnan, som märkte, att hon
hade varit oförsiktig, sökte få honom på andra tankar genom
att berätta, att Charlotte hade gått ut i trädgården.

Detta lät han inte heller säga sig två gånger. Han begav
sig genast in i labyrinten av häckar för att söka Charlotte,
och då han tyckte sig höra hennes röst från det gamla
lusthuset, kastade han en blick dit in genom ett av fönstren.
Han såg också mycket riktigt Charlotte sitta i ett
mot-liggande fönster, inbegripen i samtal med Karl-Artur, och
utan att dröja så länge, att han kunde uppfatta ett enda
ord, begav han sig därifrån.

Han stannade inte ens kvar i trädgården, utan gick och
ställde sig på förstukvisten till prostgårdsbyggnaden för att
invänta sin hustru. Vad han hade sett, hade försatt honom
i ett sådant där tillstånd av bedövning, då man inte tycker
sig tänka själv, utan tankarna kommer till en utifrån. Någon,
han visste inte vem, påminde honom om ett samtal, som
han en gång hade hört. Man hade talat om doktorinnan
Romelius och förundrat sig över att hon fortfor att älska
sin man, fastän han var förfallen till svår dryckenskap.

— Å, undra aldrig på det! kom svaret. Hon är ju en
Löwensköld, och Löwensköldarna kan aldrig svika sin första
kärlek.

Han visste inte när eller var han hade hört det där. Han
trodde inte en gång, att han hade känt Charlotte på den

196

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free