- Project Runeberg -  Anna Svärd /
199

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Olyckshändelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OLYCKSHÄNDELSEN

förgråtna ansikte och den blick av svärmisk beundran,
varmed han hade blickat upp till Charlotte, för att nu inte tala
om den min av medlidsam ömhet» varmed hon hade skådat
ner till honom.

Därtill kom prostinnans yttrande, varigenom han hade
förstått, att Charlotte alltjämt sökte hjälpa Karl-Artur, och
hennes egen förbehållsamhet. Var inte detta bevis nog?

Han försökte visserligen säga sig själv, att han och
Charlotte hade varit utomordentligt lyckliga, att hon aldrig med
en min hade förrått, att hon gick och längtade efter en
annan, men allt detta måste vika åt sidan, då han påminde
sig hur hon och Karl-Artur hade betraktat varandra denna
förmiddag.

— Hon har kanske inbillat sig, att den gamla kärleken
var död, mumlade han, men så snart som hon råkade honom,
slog den opp i ny flamma.

Så småningom lyckades han fullt och helt övertyga sig,
att Charlottes hjärta tillhörde Karl-Artur, och han började
överväga vilka mått och steg han nu måste tillgripa.

Charlotte skulle aldrig kunna lockas till någon otrohet,
det var gott att veta. Men var detta tillräckligt? Kan en
riktig karl nöja sig med att hans hustru går och suckar
efter en annan? Nej, tusen gånger hellre skilsmässa.

Men vid denna tanke förmörkades hela hans värld. Vad?
Leva skild från Charlotte? Inte mer höra hennes skratt,
hennes infall, inte mer se hennes förtjusande ansikte? Hela
hans kropp skakades av en frossbrytning. Han tyckte sig
vada fram genom isvatten.

Då han kom fram till Stora Sjötorp, nekade han att
intaga någon middag. Däremot kallade han genast på
förvaltarn för att i hans sällskap bege sig ner till sågen.

— Herrn ska veta, sade han, jag har fått en idé under
vägs. Jag tror verkligen, att jag förstår vari felet ligger.

Väl framkomna, gick de in i det stora maskinrummet,
där den geniale byggmästarn tycktes nästan på elakhet ha
hopat ett obeskrivligt virrvarr av hjul, vevstakar och
hävstänger. Schagerström grep ett kraftigt tag om en spak och
ryckte till.

199

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free