- Project Runeberg -  Anna Svärd /
200

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Olyckshändelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

Men troligen hade han inte väntat, att detta skulle ha
någon omedelbar verkan, eller också hade han tankarna på
annat håll. Då det mäktiga maskineriet nu på en gång
började röra sig, hann han inte undan, utan rycktes med in i
sågen.

IL

Schagerström vaknade vid att han skakades fram och åter
på ett outhärdligt smärtsamt sätt. Han märkte, att han bars
på en bår. Bärarna gick försiktigt och varsamt, men
skak-ningen vid varje steg vållade honom sådana plågor, att han
låg och kved.

En av bärarna såg, att han hade kommit till sans, och
gjorde ett tecken åt de andra att stanna.

— Gör det för ont, brukspatron? sade han och talade
till honom som till ett litet barn. Ska vi stanne, där vi ä?

— Vi ä snart framme nu, sade en annan övertalande. Dä
blir bättre, bare brukspatron får komm.e te ro i si ega säng.

Härmed satte de sig i gång igen, och de förskräckliga
smärtorna började på nytt.

— Dä geck ändå märkvärdigt bra, sade en av männen.
Ja trodde, att han skulle bli kluven som en timmerstock.

— Ja, dä va ett styggt tillbud, kom det från en annan.
Men brukspatron har då både armar å ben i behåll.

— Dä kan nog hända, att nåra åv revbena ä brutne,
yttrade sig en tredje, men dä får en inte förunnre sej över.

Schagerström förstod, att de enkla karlarna ville trösta
honom, och han kände sig obeskrivligt rörd och tacksam
över deras vänlighet. Han försökte också hålla sig tapper
och inte jämra sig. Men på samma gång var han litet
missnöjd med att ingen sade något om det märkvärdiga, att det
hade lyckats honom att få sågen i gång. Det ville han ha
beröm för.

Då männen hade burit honom ännu ett par steg, kom en
känsla av ytterlig mattighet över honom. Han stod inte ut
med detta. Om skakningen fortfore, skulle han komma
att dö.

200

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free