- Project Runeberg -  Anna Svärd /
204

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Olyckshändelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

Han kom ihåg det där, som hade hänt på förmiddagen,
men det oroade honom, inte mer. Sådana där själsliga kval
tycktes honom så löjligt oviktiga. Det var visst inte därför,
att hon hade stått och blickat ömt på Karl-Artur, som han
inte ville se Charlotte. Nej, det var därför, att hon var den
enda, som inte skulle bry sig om att lyda honom. Han
kunde få bukt med förvaltarn och hushållerskan och
Johansson, men inte med Charlotte. Doktorn till och med trodde
han att han skulle kunna tala förstånd med. Men Charlotte
— aldrig! Hon skulle inte ha något förbarmande och ingen
respekt.

Det var visst fegt att vara så rädd för plågor. Men då
han nu i alla fall skulle dö, så kunde han inte förstå vad
det skulle tjäna till att bråka med honom.

Något före halv åtta hörde han rullandet av vagnshjul.
Han tyckte visst inte, att tiden hade gått långsamt, utan
suckade över att doktorn redan var där. Han hade legat
och hoppats, att han skulle ha varit upptagen på annat håll,
så att det hade dragit ut till bortåt nio, innan han hade
hunnit dit. Men Lundman hade förstås kört alldeles
obarmhärtigt, för att han skulle få hjälp. Det var ju omöjligt att
få någon att begripa, att han helst ville slippa.

Johansson smög sig ut ur rummet för att ta emot doktorn.
Nu skulle det bli ett bråk. Doktorn skulle känna och klämma
och dra lederna rätt. Han kunde se, där han låg, att ena
foten var omvriden: tårna pekade mot soffan och hälen i
vädret. Men det betydde ju ingenting för den, som skulle
dö, bara inte doktorn ansåge sig skyldig att räta till det
där, medan han ännu levde.

Romelius kom in i rummet med säkra steg och god
hållning. Schagerström, som hade väntat, att han skulle vara
drucken som vanligt, kände sig en smula besviken.

"Aj, aj! Om han är nykter, så tycker han kanske plikten
fordra, att han gör något", tänkte han.

Han gjorde i alla fall ett försök att övertala läkaren att
låta honom vara i fred.

— Bror ser väl, att här är ingenting att göra. Om ett par
timmar är det slut i alla fall.

204

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free