- Project Runeberg -  Anna Svärd /
213

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Mamsell Jaquette

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MAMSELL JAQUETTE

MAMSELL JAQUETTE.

Mamsell Jaquette Ekenstedt satt en förmiddag som vanligt
vid hörnfönstret i kabinettet och läste högt för sin mor
ur broderns studentbrev.

Hon läste mycket tydligt och omsorgsfullt och lade stark
tonvikt på sådana uttryck som "min tillbedda moder",
"mina ömma föräldrar" och "min sonliga vördnad och
tacksamhet", men allra mest framhävde hon de ställen, som
handlade om Karl-Arturs beundran för överstinnans talanger
och särskilt för hennes versskrivning. Sådana meningar läste
hon både en och två gånger, därför att överstinnan fick så
vackra små rosor på kinderna, då hon hörde de starka
uttrycken för sonens uppskattning.

Inte den minsta ouppmärksamhet eller trötthet förmärktes
hos mamsell Jaquette. Men stundom lyfte hon ögonen och
läste vidare långa stycken utan att se ner på den skrivna
texten, alldeles som om hon skulle ha kunnat det hela
utantill.

Hon såg ut på Klarälven, som gick fram bred och mäktig
nedanför kabinettsfönstret, och följde med blickarna den
jämna strömmen av människor, som passerade över Västra
bron. Torgbönder från Grava och Stora Kil for hem efter
lyckligt slutad köpenskap. Skolpojkar rusade under
förmiddagslovet till sitt logi med böckerna dinglande i en rem
över skuldran, och en och annan gång kom en herrgårdsvagn
med snabba hästar och ståtlig kusk ilande in till länsstaden.

Mamsell Jaquette befann sig den dagen i ett svårmodigt
lynne. Hon tänkte på att hela hennes liv förrann utan
omväxling, utan att hon fick känna verkligt levande människors
fröjder och sorger. Hon gjorde sig visst inte sådana
bekymmer alla dagar, men ibland kunde hon inte hjälpa, att
hon överväldigades av bedrövelse över livets tamhet och
tomhet.

213

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annasvard/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free