Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Mamsell Jaquette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA SVÄRD
stora belåtenhet sköttes lektyren under de följande minuterna
på ett fullt oklanderligt sätt.
Men tyvärr! Det besynnerliga stakandet och stammandet
vidtog nästan omedelbart. Jaquette var denna förmiddag
alldeles odräglig.
Mamsell Jaquette hade verkligen ånyo blivit förströdd.
Hon satt nu och lyssnade till röster, som trängde upp till
henne från överstens kontor, som låg på nedre botten
alldeles under överstinnans kabinett.
Hon hörde mycket tydligt sin fars brummande bas. Om
det var till följd av överraskning eller vrede, kunde hon
inte veta, men helt säkert brummade den djupare än vanligt.
Därjämte tyckte hon sig också urskilja en kvinnoröst, som
steg och sjönk med ett egendomligt tonfall.
Till överstinnans outsägliga häpnad avbröt Jaquette utan
ursäkt eller förklaring läsningen av broderns utsökt
välgjorda och innehållsrika redogörelser. Hon ringde helt
enkelt på husjungfrun, bad henne stanna hos modern en
stund och begav sig ur rummet.
Ögonblicket därefter steg Jaquette in på överstens kontor
och fann honom i samspråk med sin sonhustru, den förra
gårdfarihandlerskan Anna Svärd, en person, vars namn man
inte hade vågat uttala i det Ekenstedtska hemmet alltsedan
den stora olycksdagen, då salig domprostinnan Sjöborg hade
blivit begraven. Översten satt vid sitt skrivbord, halvt
bortvänd från sonhustrun. Man märkte tydligt på hållningen,
att visiten inte var mycket välkommen. Anna Svärd stod på
golvet bakom honom. Hon hade lyft kramsäcken från ryggen
och höll på att lossa knutar och söljor för att öppna den.
Ingen av dem lät störa sig av Jaquettes inträde, utan
samtalet fortsattes.
— Först var det mi mening te å gå raka vägen hem te
Medstubyn, sade Anna Svärd, men du begriper fäll, att det
var lett å komma tebaka te mor mi utan en skilling i taska,
så jag tog kroken om Karlstad och bad köpman Hoving, att
han skulle lämna mej varor på borg, bara så mycke, som
jag kunde bära mä mej i den här säcken. Jag tyckte, att
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
