- Project Runeberg -  Anna Svärd /
218

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Mamsell Jaquette

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

— Men, söta far ...

Anna Svärd blev inte mycket upprörd över anklagelsen.

— Tok heller! sade hon. Du stog ju int ut mä te å ha’n
te son, så förstår du fäll, att en ann kan bli oppledsen ve å
ha’n te man.

— Söta far, jag har i dag fått brev från prostinnan
Forsius i Korskyrka. Det är alldeles riktigt, att Anna och
Karl-Artur har skilts i ovänskap.

— Nå ja, kan så vara, svarade översten. Det är inte mera
behagligt fördenskull att ha en svärdotter, som går omkring
med krampåsen.

— A ja, jag förstår fäll, att du kan tycka, att det är lett,
sade Anna Svärd. Men om du int vill räck mej e
hjälpandes hand på det sätte, så tänk ut nåt bättre! Om det
skulle fall dej in å ge mej tre tusen riksdaler, så att jag
fick köp mej en liten gård och ha häst och ko och fick
stann hemmave hos barne mitt å slapp å löp omkring på
landsvägen, så hade fäll int jag någe emot den saka. Var
viss på det, du!

Hon stod tyst ett ögonblick, sedan hon hade gjort översten
detta förslag. Hon väntade tydligen på svar, men det kom
intet.

— Du kan int tänk dej nånting i den vägen? sade hon.

— Nej, sade översten. Det kan jag inte.

— Nå ja, sade sonhustrun, om int du vill, så finns det
fäll annra, som kan lån mej pengar, så att jag kan komm
i gång mä handeln. Jag vet, att Agust Bonander är i stan.
Jag har int velat gör affärer mä’n förut, för att han är en
filur, men nu ska jag gå te’n.

Hon tycktes än en gång vänta på svar, men då intet kom,
böjde hon sig ner över säcken och började snöra ihop den.
Fingrarna rörde sig med förtvivlad hast, men söljorna var
många, och mamsell Jaquette förstod, att om hon ville säga
eller göra något för att beveka sin far, så hade hon ännu
tid på sig.

Och mamsell Jaquette ville nog, men hon visste alls inte
hur hon skulle bära sig åt. Det var för mycket, som stod i
vägen.

218

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free