Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Mamsell Jaquette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA SVÄRD
— Nej, så min själ...
Men översten och hans döttrar hade alltid varit mycket
förtroliga vänner, och mamsell Jaquette var inte alls rädd
för honom. Hon var bara helt ovan vid att gripa in och
besluta och ordna. Hon hade aldrig behövt göra något i
den vägen i hela sitt liv.
— Söta far har gett mig egendomen med lagfaret
gåvobrev, sade hon, så att söta far kan inte ta den tillbaka.
Och Anna kommer att sköta den mycket bättre än jag. Söta
far låter oss aldrig tala om Karl-Artur, därför vet inte söta
far vilken duktig hustru han har. Eva och jag har många
gånger önskat, att vi kunde visa henne en vänlighet, men
vi har inte torts för söta far.
Mamsell Jaquette stod där med röda rosor på de redan
en smula vissnade kinderna och utbredde sig med riktig
förtjusning över sin plan.
— När det blir sommar, kommer nog söta far och söta
mor att ro ner till Älvsnäs och hälsa på barnbarnet. Det
ska bli så roligt att få ta emot er. Söta mor kommer att
leva opp på nytt.
Det ryckte till i överstens ansikte. Han hade inte förut
tänkt på hur han skulle kunna reda sig med överstinnan,
om Jaquette lämnade hemmet.
— Ska du bli så länge borta! sade han. Vem ska då
läsa högt för söta mor?
— Söta far får säga till Eva, att hon kommer hit och
läser några timmar var för- och eftermiddag. Eller kanske
att söta far tycker, att det blir bättre att engagera en ny
sköterska?
Översten stack ner händerna i västfickorna och visslade.
Han tänkte på vilket elände det brukade bli, då Eva skulle
läsa för söta mor. Han visste också, att ingen sköterska i
världen stod ut med att läsa Karl-Arturs studentbrev dag ut
och dag in. Jaquette var den enda, som inte förlorade
tålamodet.
— Hör du, Jaquette! sade översten. Vad vill du ha för
att du låter bli den här galenskapen?
— Tretusen riksdaler, söta far.
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
