- Project Runeberg -  Anna Svärd /
225

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Annstu Lisa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNSTU LISA

inramade det för ett par ögonblick i en gloria. Det var,
som om solskenet hade velat hjälpa till att draga blickarna
till honom.

Anna Svärd, som naturligtvis inte kunde undgå att känna
igen sin man, tyckte, att hon aldrig hade sett honom så
vacker. Också blev hela folkhopen, som, då sången slutade,
hade ämnat återgå till köpenskap och dryckjom, stående
stilla i förväntan på vad denne man kunde ha att säga dem.

Det dröjde inte heller länge, innan Karl-Artur började
tala. Han höjde ögonlocken, lät blicken från de mörka
ögonen svepa över folket, men stod för övrigt alldeles
orörlig. Mitt i den stora, andaktsfulla tystnaden, som hade
utbrett sig över marknadsfältet, hördes stämman vida omkring.

Man förstår, att blodet skulle stiga hans hustru åt huvudet.
Inte ett ord av vad mannen talade kunde hon uppfatta. I
stället frågade hon sig själv vad allt detta hade att betyda.
Vad hade Thea och Karl-Artur att göra här på marknaden?

Så småningom blev hon i stånd att fasthålla några
meningar. Hon hörde Karl-Artur berätta för folket, att han
ville följa Jesu bud och gå ut på vägar och stigar för att
predika evangelium om himmelriket. Han ville inte längre
tala från en predikstol. Han hade begärt avsked från
prästämbetet.

Mängden, som fann allt detta både vackert och förvånande,
lyssnade nästan andlöst. Stillheten bröts då och då av någon
halvfull slagskämpe, som ropade, att han var trött att höra
på den där pratmakarn på skoj arvagnen. Det här var ju en
marknad, där man skulle roa sig och inte pinas med
predikningar. Men dessa bråkmakare blev genast nertystade.

De, som ville lyssna till denna nya förkunnelse, var i
flertal.

Man skulle vilja säga, att det var ingen mer än Anna
Svärd, som kände vrede eller ovilja. Men hon blev också i
högsta grad upprörd. Var hennes man alltså inte längre
präst? Skulle han och Thea draga land och rike omkring
som annat tattarfolk? Hon, hustrun, borde väl också ha ett
ord att säga härvidlag. Snart kunde hon inte mer behärska
sig. Hon ville arbeta sig fram till främsta ledet i folkhopen

15. — Lagerlöf, Anna Svärd. 225

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free