- Project Runeberg -  Anna Svärd /
227

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Annstu Lisa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNSTU LISA

hon skulle kunna skada honom som värst, så tyckte hon
inte mer, att hon hade Annstu Lisa bredvid sig, utan det
var prostinnan Forsius, som stod där orörlig och
andakts-full och visade henne hur en prästfru i Korskyrka skulle
uppföra sig, då mannen stod i predikstolen.

Rätt som det var, började Anna Svärd röra på sig, men
nu var det inte fÖr att tränga sig fram till Karl-Artur. I
stället sökte hon sig ut ur folkhopen åt motsatt håll för att
kunna lämna marknaden, och detta lyckades lätt nog, tack
vare Annstu Lisa, som gick före och banade väg.

Knappt var de nere på landsvägen, förrän Anna kände
hur vreden tändes på nytt, och hon vände sig mot gumman
utan att på minsta sätt söka dölja hur förargad hon var.

— Vad behövde du bland dej i detta? sade hon. Kunde
jag int ha fått sagt dom vad di var för ena?

— Jag såg, att du höll på å kast dej i olöcka, sade
gumman med sin torra och kraftiga röst, och jag ville hjälp
dej, för det att du i höstas tre år senna geck ifrå
höst-marknarna för te å ge rum åt mej och Ris Karin och annra
stackare. Folk är ju brännvinsgalna nu på kvälln, en vet int
vad du kunne ha satt i gång.

Anna Svärd såg förvånad på gumman. Detta, att hon hade
gått ifrån höstmarknaderna för kamraternas skull, hade hon
aldrig nämnt för en människa.

— Du är så ovetandes som di nyfödda, fortfor den gamla.
I snart tre år har du vari gift mä den kärln, och du ser
int, att dina och hanses vägar drar sej isär och att hanses
och hennases går ihop. Int må du tro, att du kan komma
unna det, som är dej förelagt.

När gumman sade detta, vaknade något gammalt och
nära nog förgätet upp inom Ajtina Svärd. Hon kom ihåg,
att någonstans i Guds himmel fanns allt, vad hon skulle
gå igenom, upptecknat, och att det, som var skrivet, det var
skrivet Ingen makt i världen kunde ändra på detta, ja, inte
en gång Vår Herre själv. Så trodde Svärdsmor och Jobs
Erik, så trodde alla människor i Medstub^Ti, och i den tron
levde de och dog, glada och modiga.

227

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free