- Project Runeberg -  Anna Svärd /
228

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Annstu Lisa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

Om en stund vände hon sig till gumman, som fortfor att
gå bredvid henne, tyst och tålig.

— Ja, nu ska du ha tack då, Lisa. Jag är fäll int så dum,
så att jag sätter mej opp emot det, som är mej teämnat.

Annstu Lisa stannade genast och räckte henne en hand,
som var fruktansvärt stor, men som aldrig gav annat än den
allra svagaste tryckning.

— Ja, jag ska fäll gå tebaks te mett, jag, sade hon.

Men Anna Svärd gjorde henne en fråga, innan de skildes.

— När du vet så mycke om mej, du Lisa, så kan du fäll
säga mej vart jag nu ska ställa stega mina.

Svaret kom utan minsta betänkande.

— Du ska bara gå vägen rätt fram, för det, som är dej
teämnat, det kommer dej te mötes i denna kväll.

Annstu Lisa vände sig brått om för att komma tillbaka
till marknaden, men Anna Svärd stod länge och såg efter
henne. Hon hade varit henne till en stor hjälp, hon liksom
mamsell Jftquette.

Snart vandrade hon vidare i den vackra vårkvällen och
väntade nu med stor visshet på att det, som skulle komma,
det skulle vara något vänligt och gott.

Men hon fick gå länge, innan det hände något. Till sist
blev hon både hungrig och trött och satte sig på en
dikeskant för att ta fram matsäckspåsen.

Och nu bar det sig inte bättre, än att just som hon förde
en smörgås till munnen, kom två tiggarkäringar vandrande
vägen fram, gråa och smutsiga och med en orimligt lång
rad av gråa och smutsiga ungar i följe.

"Di där kommer fäll te å ryck maten ur mun på mej",
tänkte hon och makade sig litet undan bakom en sten, så
att tiggarhopen kanske skulle gå förbi utan att se henne.

Vad käringarna och barnen hade på sig, det stod inte till
att beskriva. De hade disktrasor på huvudet och säckar, som
hade suttit på fågelskrämmor en hel sommar, till kjolar och
tröjor, och skor, som var ihopspetade av gamla
näver-skräppor.

228

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free