- Project Runeberg -  Anna Svärd /
229

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Annstu Lisa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNSTU LISA

Men de båda tiggarkäringarna var inte ledsna varken för
smuts eller trasor. De skrattade och pratade, så att man
hörde dem långvägs ifrån.

— Allri kunne ja tro, att dä va så roligt te å gå omkring
och tigge, sade den ena av dem,

— En kan då fäll allri tänke sej en töcken flax, som du
har hatt, sade den andra. Te å få tie unger oköpandes!

Anna Svärd började misstänka, att detta inte stod rätt till.
Hon hade hört, att det kunde hända, att välbärgade
bondhustrur från de norra Värmlandssocknarna gav sig ut på
tiggarstråt på vårkanten, då det hade blivit tomt i boden,
för att skaffa sig korn till bröd och utsäde. De här hade
inte gått ut förgäves. Såväl kvinnorna själva som ungarna
kom släpande med fyllda påsar på ryggen.

— Om vi bare inte hade så långt hem, sade nu den första
tiggarkäringen och skrattade. En kunne behöva å ta
gäst-giverskjuts tebaka te Ekshärad.

Knappt var det ordet sagt, förrän Anna Svärd sprang
upp på vägen och satte ögonen i tiggarkäringarna. Under
smutsen och hårstriporna, som hängde ner över ögonen,
kände hon igen deras drag. Den ena satt på ett skogstorp
— hon var nog så fattig, att hon behövde tigga —, men den
andra hade varit en rik änka, då Anna sist hade sett henne.
Hon hade då bjudit på bönkaffe och hade köpt både
nack-kam och silkeskläde.

Så snart som tiggarkäringarna såg Anna Svärd, började
de på att begära.

— Ni har fäll nåt gammelt i påsen, som ni kan ge oss
te ungera?

— Är det int du, som är Mor i Norrviken? sade Anna
halvt raljerande. Hur kan det ha vurti så fattigt för dej, att
du får lov gå omkring mä tiggarpåsen?

— Gårn min har bränt, sade kvinnan, och korna har dött,
och korne har fruse ...

Mer fick hon inte säga, därför att det kom ett gallande
högt skrik från barnflocken. Tio tiggarungar kom rusande
mot Anna Svärd, de tog om henne, de höll nästan på att
rycka omkull henne.

229

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free