Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Skojarbaronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA SVÄRD
männen i Bro socken att i fred och ro njuta av tillvaron.
Endast en enda ibland dem var så beskaffad, att han varken
dag eller natt kunde förgäta sin längtan efter söner, att han
långt hellre hade velat vara en daglönare av ringa stånd än
en baron Löwensköld av den yppersta härkomst, då han
måste leva i den vissheten, att hans ätt inte skulle komma
att fortvara.
Aldrig kunde Adrian Löwensköld, denne präktige herre
till Hedeby, som ständigt förbättrade och förskönade sitt
hus och sin egendom, denne rättvise husbonde, som sökte
göra alla sina underlydande lyckliga, värja sig mot den
känslan, att han hade förbrutit sig mot landet, mot
förfäderna, mot hela mänskligheten, då han endast hade skänkt
världen fem döttrar, men ingen son, ingen av dessa
plikttrogna, duktiga arbetare, som i forna tider hade förhjälpt
Sverige till storhet och makt. Helt visst försökte han vara
rättvis och inte lägga skulden på oskyldiga, men han kunde
inte rå för, att livet blev honom motbjudande, då han måste
tillbringa det i sällskap med idel fruntimmer. Han visste
ju, att varken hans hustru eller hans gamla faster eller de
fem döttrarna eller deras lärarinna var orsak till hans
olycka. Men det Hände dock varje dag, att han trädde in i
deras krets som en glädjestörare, ur stånd att förlåta, att
han inte i stället för dessa stillsamma, sediga fruntimmer
hade omkring sig en skara av odygdiga, larmande,
storätande pojkslynglar.
Denna beständiga otillfredshet gjorde honom gammal i
förtid. Det fanns verkligen inte mycket kvar hos honom av
den unge, glade riddar Solsken, som på sin tid hade gift
sig med den omtalade skönheten Marianne Sinclaire. En god
del av sin ungdoms strålande humör torde han ha mistat,
då Marianne dog efter bara ett års äktenskap. Hans andra
gifte, med den rika fröken Wachthausen från Kymmelsta,
hade varit ett resonemangsparti, och den hustrun kunde inte
hålla borta hans förtärande längtan. Men den forna starka
livsglädjen skulle säkert ha kommit tillbaka, om han bara
hade ägt en son. Med honom skulle han ha dragit på jakt
eller företagit långa fisketurer. Liksom i sin lustiga ungdom
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
