Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Skojarbaronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOJARBARONEN
skulle han än en gång ha gett sig ut på dagslånga resor
för att få dansa en natt. Nu däremot gick han omkring i
sitt hus, uttråkad av allt detta ömtåliga, småsinnade,
kvinn-folksaktiga, som ständigt mötte honom.
Just på den tiden, då baron Adrians hjärta höll på att
stelna till ohjälplig hårdhet, hände det sig emellertid, att
hans bror Göran, en eländig, föraktad landstrykare, som
hade råkat i fiendskap med hela sin familj, kom körande
fram till stora ingången på Hedeby.
Detta var något oerhört. Vid andra av traktens herrgårdar
brukade denna underliga, förkomna människa, som levde
bland tattare och hästskojare och var gift med en skojartös,
rätt ofta visa sig med sin smutsiga vagn, fylld av trasor,
ungar och alla slags stinkande bylten, för att byta hästar
eller köpa upp lump. Men aldrig förr hade det hänt, att
han hade vågat sig fram till broderns dörr.
Det är inte lätt att säga i vilken grad det liv, som Göran
Löwensköld hade fört, hade utplånat det förflutna ur hans
minne. ^
Sedan flera dagar rasade ett förfärligt yrväder, och medan
hans lilla gula hästkrake långsamt arbetade sig fram genom
snödrivorna i allén, som förde upp till Hedeby, drömde sig
kanske den stackars skojarbaronen tillbaka till sin ungdom.
Kanske tyckte han sig åter vara en pojke på hemväg från
skolan i Karlstad, och kanske väntade han, att de båda
ståtliga föräldrarna skulle stå på tröskeln och hälsa honom
välkommen. Han tänkte sig, att tjänarna skulle komma
ut-störtande för att befria honom från fotsack och slädfäll.
Ivriga händer skulle slita av honom pälsen, rycka mössan
av huvudet, knäppa upp bottforerna. Modern skulle inte fort
nog få fram honom ur ytterkläderna för att kunna omfamna
honom, föra honom fram till brasan, skänka i åt honom
sjudande hett kaffe för att slutligen bli sittande alldeles
stilla och bara sluka honom med ögonen.
Man vet ju, att om vintern, då yrvädersdagarna följa
varandra i långa rader, då alla vägar är igensnöade och ingen
resande vågar sig ut, då är fönsterna på de ensamma
lantgårdarna aldrig tomma på nyfikna spejare, som ihärdigt
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
