- Project Runeberg -  Anna Svärd /
237

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Skojarbaronen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SKOJARBARONEN

Dock längre än in i förstugan gick inte Göran
Löwen-sköld. Då brodern också slog upp salsdörren och han såg
en flammande spisbrasa och möbler och tapeter, som han
kände igen från sin barndom, stannade han och skakade på
huvudet.

— Nej, sade han. Det där passar inte för mig. Jag går
inte längre än hit. Men kanske du vill ta hand om barnet?

Baron Adrian tog emot barnet som den dyrbaraste skatt
och började genast stryka och knåda den lilla kroppen för
att få den varm. Han kallade intet av sina fruntimmer till
hjälp. Han visste ju, att han måste göra detta längre fram,
men under dessa första ögonblick ville han behålla barnet
för sig ensam. Och helt hastigt lade han sin borstiga kind
mot det lilla tiggarbarnets kalla och smutsiga till en skygg
smekning.

— Han är så lik far, sade han med litet osäker röst. Du
är lycklig, Göran, som har en son.

Då baron Göran såg hur hans bror tryckte barnet intill
sig, då borde han ha vetat, att ägaren till Hedeby var
beredd att ge honom föda och husrum till hans sista stund,
bara därför att han var nog lycklig att äga en son. Han
borde ha vetat, att hädanefter skulle hans bror ha fördrag
med hans gäckerier, hans lättja, hans kortspel, hans
dryckenskap utan att någonsin mer säga honom ett förebrående ord.

Trots detta tycktes han inte känna någon lust att stanna,
utan närmade sig utgången.

— Du kan väl förstå, att jag inte hade kommit hit, om
jag inte hade varit tvungen, sade han. Vi har farit omkring
så länge i yrvädret, att han höll på att frysa ihjäl för mig.
Jag måste hit med honom, annars hade han gått kaputt. Jag
har arbete, som väntar på mig i prostgården, och dit far
jag nu. Jag kommer och hämtar honom, så snart som det
blir slut på ovädret.

Han stod med handen på dörrklinkan, då han yttrade
detta. Baron Adrian gav intet direkt svar. Kanske att han
inte en gång hörde vad brodern sade. Han var helt och
hållet upptagen av barnet.

237

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free