- Project Runeberg -  Anna Svärd /
238

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Skojarbaronen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

— Hör du, Göran, han är förfrusen om händerna. Vi
måste gnida honom med snö. Vill du hämta in litet?

Göran Löwensköld mumlade något otydligt, som ljöd som
ett tack och farväl, och öppnade dörren. Baron Adrian
trodde, att han gick ut för att hämta in snö, såsom han
hade bett honom. Men om ett par ögonblick hörde han
pinglandet av en bjällra, och då han blickade ut, märkte
han, att hans bror for sin väg. Han piskade på den gula
kraken, så att den satte av i full karriär, och den lätta
yrsnön stod omkring den som ett dammoln.

Baron Adrian kunde förstå, att det fanns mycket i
hemmet, som det var pinsamt för brodern att återse, och
förvånade sig inte över hans flykt. För övrigt sysslade hans
tankar endast med barnet. Han tog själv in snö för att
gnida liv i det förfrusna lilla ansiktet och i händerna, och
redan under det att han höll på härmed, började han lägga
planer för framtiden. Aldrig skulle han tillåta, att den siste
Löwensköld återlämnades till brodern för att växa upp bland
hans vilda kamrater.

Vad Göran Löwensköld hade i sinnet, då han reste bort
från Hedeby, är inte lätt att säga. Det är möjligt, att han
ämnade vända tillbaka om ett par timmar för att hämta
barnet och på samma gång få tillfälle att njuta av broderns
raseri över att än en gång ha låtit sig luras och bedragas.
Ännu då han reste bort från gården, gapskrattade han vid
tanken på hur brodern hade lagt sin kind intill tiggarbarnets
och hur stolt han hade lyft på sina armar denne nye
uppe-hållare av namnet och ätten.

Men hur det kom sig, så dröjde inte skrattet länge på
läpparna. Han satt där med den barslitna pälsmössan djupt
nerdragen i pannan och for framåt vägen utan att tänka på
vart det bar. Djupa och besynnerliga tankar rörde sig inom
honom, tankar, som begärde att genast bli satta i verket.

Till Bro prostgård, dit han hade sagt att han ämnade sig,
reste han alls inte, och då nästa morgon ett bud från Hedeby
kom dit för att fråga efter honom, kunde ingen där ge något
besked. Men längre fram på förmiddagen kom ett par
bönder, som hade varit ute för att ploga upp den igen-

238

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free