- Project Runeberg -  Anna Svärd /
242

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Friherrinnan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

fanns ingenting annat än flickkläder. Men håret, det krusiga
gullhåret, hade man ju inte behövt fläta ihop till två
kringlor, som dinglade vid öronen alldeles som på hans
egna döttrar.

— Kunde ni inte ha fått låna ett par byxor hos rättarns,
frågade baronen, så att pojken inte behövde se ut som ett
spektakel?

— Å jo, genmälde friherrinnan, och svaret kom likaså
behärskat som vanligt, utan ett spår av hån eller
skadeglädje, å jo, det kunde vi nog ha fått, tänker jag. Men
hon är klädd nu, såsom det är det rätta för henne.

Baron Adrian såg på sin hustru och på barnet, och sedan
vände han på nytt ögonen mot hustrun.

— Jag är rädd för att Göran har spelat dig ett spratt
igen, sade friherrinnan.

Och det fanns inte en skiftning i rösten, inte en glimt i
ögonen, som förrådde, att hon i den här saken var av annan
mening än mannen.

Och det var hon ju inte heller. Hon tyckte visst, att
Göran hade burit sig skamligt åt och visat prov på sin
vanliga elakhet. Om det i djupet av själen rörde sig något
annat, så var det alldeles mot hennes vilja.

Men om nu en människa är skapad till dörrmatta och
blir trampad på alla dagar, så kan det väl inte hjälpas, att
den mattan erfar en liten rörelse av belåtenhet, om han,
som trampar hårdast och har de vassaste jämspikarna i
klacken, skulle komma att göra en liten oskadlig
kullerbytta.

Och när friherrinnan såg, att mannen drog ihop pannan
i rynkor och att han visade ifrån sig stekfatet, som
husjungfrun bjöd omkring, alldeles som om den här malören
skulle ha berövat honom aptiten, så började kroppen skaka
på henne, fastän ansiktet alltjämt höll sig orörligt.

Sedermera undrade hon mången gång hur det skulle ha
gått både henne själv och den gamla fastern och guvernanten
och de sex döttrarna, om inte hennes man hade rest sig från
stolen med en stygg svordom och skyndat ur rummet. Hon
själv hade inte kunnat hålla sig allvarsam ett ögonblick

242

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free