Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Friherrinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA SVÄRD
Men mer gjorde han heller inte.
Han tillät inte, att man satte upp vita lakan för fönsterna
på Hedeby, inte att man strödde granris på vägen, inte att
friherrinnan och hennes döttrar klädde sig i svart. Han
inbjöd inte några av socknens herremän att gå med i
likprocessionen, han beställde inte begravningskonfekt, och
han höll inte något begravningskalas i sitt hem.
I hela Bro socken fanns det inte en människa, som var
annat än glad över att Göran Löwensköld var död.
Hädanefter skulle det inte mer hända, att han antastade
herremännen på Broby marknad, klappade dem på axeln och
kallade dem för du och kära bror, därför att han en gång
i världen hade varit kamrat med dem i Karlstads skola.
Det var gott för litet var att veta, att det aldrig mer kunde
falla honom in att vilja byta sig till ett förnämligt och gott
guldur mot en bucklig silverrova eller ett präktigt fyra års
sto mot en gammal skinkmärr. Visst var det skönt, att han
var borta. Så länge han levde, fanns det ingen säkerhet för
vad han kunde hitta på att begära eller för den hämnd,
som han kunde komma att ta, om man sade nej till honom.
Men i alla fall tyckte nu hela Bro socken, att baron
Adrians uppförande vittnade om alltför stor hämndlystnad.
Man sade, att när baron Göran hade mistat livet, så borde
ju brodern ha glömt det gamla grollet och fört honom till
graven med heder och ståt.
I själva verket klandrade man friherrinnan nästan ännu
mera än mannen, därför att man hade väntat sig mera
förbarmande av ett fruntimmer. Tänk bara, att hon inte hade
lagt en blomma på kistan! Man visste, att den väldiga
kallan, som stod i*matsalen på Hedeby, blommade just vid
den här tiden, och ingenting är ju så passande att ge en
död med på den sista färden som en kallablomma, men det
hade inte blivit gjort. Vad skulle man säga om sådant? Var
det inte nästan omänskligt att inte vilja kosta på svågern
så mycket som en kallablomma?
Mången tyckte nog också, att baron Görans hustru borde
ha blivit underrättad om mannens död, och man undrade
på att inte friherrinnan gjorde någon påminnelse härom.
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
