Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Friherrinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA SVÄRD
Adrian sin hustru om att flickan skulle sändas hem nästa
morgon. På samma gång sade han till, att hon skulle klädas
i desamma paltorna, som hon hade haft på sig vid
ankomsten. Han tillade också några ord om att han antog, att
hon, friherrinnan, var belåten med att inte vidare behöva
ha skojarungen i huset.
Friherrinnan svarade inte ett ord. Hon protesterade inte
mot att barnet skulle föras från Hedeby. Hon bara reste
sig för att gå in i barnkammarn och ge barnflickan besked.
Hela den dagen kunde man hos friherrinnan märka en
besynnerlig oro, hon kunde inte sitta stilla. Hon gick från
syssla till syssla, och hon rörde oupphörligt läpparna,
fastän inte ett ljud kom över dem.
Hon syntes oftare än vanligt den dagen i barnkammarn,
hon satt där helt tyst och gav akt på det främmande barnet.
Den lilla flickan stod, så länge som det fanns en smula
dager, vid fönstret och såg neråt allén. Så hade hon stått
alla dagar, alltsedan hon hade kommit till Hedeby. Hon
stod där och väntade på att hennes far skulle komma och
hämta henne. Hon var skygg och främmande och brydde
sig inte mycket om att leka med de andra barnen. Hon
skulle visst inte bli ledsen över att bli hemskickad.
När det blev natt och friherrinnan låg i bredsängen vid
mannens sida, kände hon alltjämt samma oro och var ur
stånd att sova. Hon sade till sig själv, att nu var hon
kommen till gränsen, nu var stunden inne, då hon måste
sätta sig upp emot sin man. Detta, som han nu hade i sinnet
att göra, det fick inte ske.
Det stod klart för friherrinnan, att baron Göran hade kört
ihjäl sig med vilje, för att dottern skulle få stanna kvar på
Hedeby. Han hade älskat henne, och han hade gripits av
önskan, att hon skulle få växa upp i ett gott hem och bli
till en riktig människa. Han hade tänkt sig, att hon skulle
bli uppfostrad efter sitt stånd och bli gift med en herreman.
Hon skulle inte bli någon skojarkäring och åka omkring på
skoj ariasset, svärjande och skrikande, omgiven av svärjande
och skrikande skojarungar.
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
