- Project Runeberg -  Anna Svärd /
249

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Friherrinnan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRIHERRINNAN

ville själv komma till Hedeby för att välja ut den av de
små flickorna, som bäst passade henne, men resan hade
blivit uppskjuten nu i väl ett halvår. Och uppskovet berodde
nog till största delen på friherrinnan. Hon hade skrivit, att
hon hade en klänningsväv uppe och att hon helst ville ha
väven nere och klänningarna sydda, så att döttrarna hade
något snyggt att sätta på sig, då Charlotte skulle komma
och mönstra dem. En annan gång, då Charlotte hade velat
komma, hade barnen haft mässling, så att visiten även då
hade måst uppskjutas. Nu hade inte friherrinnan hört något
ifrån Charlotte på rätt länge, och hon hade hoppats i sitt
stilla sinne, att den rika frun, som hade så mycket att sköta
om i sitt stora hus, skulle ha glömt bort alltsammans.

Men då detta hade hänt med baron Göran, hade
friherrinnan skrivit till Charlotte och bett henne komma. Nu
ville hon alltså avstå en av sina döttrar till henne. Det var
ett offer, som hon gjorde för mannens vilja. Hon tänkte, att
om hon gick honom till mötes härvidlag, så skulle hon
kunna fordra av honom, att hon finge behålla det
främmande barnet i sitt hus.

Men nu hade allt detta varit till ingen nytta. Mannen hade
varit henne för snar. Mässlingen hade inte brutit ut.
Charlotte hade inte kommit. Om några timmar skulle flickan
sändas bort.

Hon låg och räknade efter hur långt det kunde vara från
Hedeby till Stora Sjötorp. Hennes brev var väl nätt och
jämnt framkommet. Och en sådan förskräcklig köld, som
det hade blivit, sedan snöyran hade upphört! Inte kunde
man tänka sig, att Charlotte skulle ge sig ut i sådant väder.
Hela natten hörde hon hur det smällde i knutarna, som om
någon hade stått och dunkat i väggen med en tung klubba.

Hon hörde hur det började röra sig i köket. Köksan
lade ved på härden och slamrade med grytorna. Från
barnkammarn hördes också några svaga ljud. Det var
barnjungfrun, som steg upp för att sätta på skojarungen hennes
gamla paltor.

Friherrinnan uttalade mannens namn ett par gånger, inte
alls högt, men ganska tydligt. Han rörde på sig något litet,

249

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free