- Project Runeberg -  Anna Svärd /
250

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Friherrinnan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

men sov vidare. Om han hade vaknat, så hade hon kanske
talat, men att än en gång göra ett försök att väcka honom,
det översteg hennes krafter.

Hon hörde, att det gick i köksdörren. Det måste vara
förskräckligt kallt ute. Gnisslandet, då dörren vände sig på
sina hakar, hördes genom hela huset. Hon förstod, att
rättarn, som skulle föra bort barnet, hade kommit in för
att hämta det.

Strax efteråt gläntade huspigan på sängkammardörren och
frågade om baron eller friherrinnan var vaken.

Baron Adrian satte sig genast upp i sängen och undrade
vad det var frågan om.

— Det är rättarn, sade flickan. Han bad mej gå opp och
säga baron, att det är så kallt i dag, att han inte vågar sej
ut. Han säger, att skinnet flåddes åv handen, då han tog i
stallnyckeln. Hemma hos honom har både bröd och smör
fruse i natt, och isskorpan på vattensån var så stark, att
han måste slå sönder den med yxa. Och han säger, att när
det är så pass kallt här, så är det fäll än värre där oppe i
norr, dit han ska resa.

— Kom hit med din vaxstapel, sade baron Adrian till
huspigan, så att jag får eld på ljuset!

Flickan kom in i rummet och tände talgljuset på
nattduksbordet. Baronen steg upp ur sängen, slog nattrocken
om sig och gick till fönstret för att se på termometern.
Hela fönstret var täckt med tjockt rim, som klädde det så
tätt som en fäll, men mittför termometern fanns ännu en
liten smula klart glas. Baronen tittade efter
kvicksilverpelaren, men den var alldeles försvunnen, alldeles nerkrupen
i kulan.

Han förde ljuset upp och ner framför termometern.

— Det måtte vara mer än fyrti grader kallt, mumlade han.

— Rättarn säger, att själv kunde han väl reda sej, om
baron nödvändigt vill ha lasset i väg, sade husjungfrun,
men någe barn vill han inte ha mä sej i ryssen i sån vinter.

— Säg honom, att han drar åt helvete! röt baronen och
drog täcket över öronen.

250

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annasvard/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free