- Project Runeberg -  Anna Svärd /
253

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Friherrinnan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRIHERRINNAN

Hon tyckte, att de var de sötaste småflickor, som stod att
finna på denna sidan av jordklotet.

Hon visste med sig, att de var friska och välskapade och
väluppfostrade, och det va** inte utan en livlig förväntan,
som hon kom in i salongen till Charlotte med hela den
långa raden efter sig.

Charlotte såg hastigt från den ena till den andra, och
hon behärskade sig fullkomligt. Hon var idel vänlighet och
solsken, då hon tog småflickorna Löwensköld i hand och
frågade dem vad de hette och hur gamla de var.

Men riktigt så stor förtjusning, som friherrinnan hade
väntat sig, det visade hon kanske ändå inte.

Kanske rann henne i minnet den fina och förandligade
skönheten hos överstinnan Ekenstedt, kanske tänkte hon på
sin syster Marie-Louise och även på sitt eget lilla barn och
hade därför litet svårt att förstå, att dessa småflickor bar
namnet Löwensköld.

Hon såg genast, att de var snälla och friska och gladlynta
och att de skulle bli förträffliga människor och husmödrar,
de som modern, för henne liknade de i ett och allt. Liksom
hon var de rödhåriga och småväxta och litet fetlagda med
korta, trubbiga händer. De var alla fem stöpta i en form med
runda kinder och uppnäsor och ljusa, blå ögon, och när de
bleve fullvuxna, så att de inte som nu vore av olika längd,
skulle man inte kunna skilja den ena från den andra.

Charlotte, som på den tiden var trettio år gammal, hade
ännu kvar sin fulla fägring. Friherrinnan fann henne vida
vackrare, än då hon hade besökt Hedeby som ung fästmö.
Elegant och världsvan var hon nu därtill, och friherrinnan
hade kanske en liten förnimmelse av att hennes döttrar inte
riktigt skulle passa in i Charlottes nuvarande omgivning.
Men den tanken visade hon ifrån sig. Hon visste, att på
vilken plats i livet man ville sätta hennes döttrar, skulle
de komma att fylla den, enkelt och väl.

Charlotte för sin del tänkte ungefär detsanmia. Hon satt
och undrade på hur hon skulle kunna vänja sig vid att ha
en bondjänta, en liten ful och ograciös bondjänta, bredvid
sig i hemmet, även om hon vore ett riktigt dygdemönster.

253

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free