- Project Runeberg -  Anna Svärd /
256

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Friherrinnan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

med hisklig fart, hetsade av tillrop och piskrapp, och de
kringstående måste skynda att kasta sig åt sidan.

— Å mina mä dej, Pej Olsa! Ä väck mä ej, bonnknyfflaj!

— Ä häj kommej den, som inte ä jädd föj länsman ellej
polis!

— A häj kommej skojerbajon!

— Å hej, hej, hej, nu ä dä majken i Bjo!

— Ä hej, hej, hej, nu ä dä lustelitt å leva!

Hela köket genljöd av de muntraste skrattsalvor. Allas
ögon följde barnet, som stod där med tindrande ögon och
rosor på kinderna.

Det var så inne i sin lek, att man nästan tyckte sig se
hur det krusiga gullhåret flög för vinden. Man tyckte, att
hela köksbordet for fram genom marknadsvimlet som en
skakande och välvande skoj arvagn.

Barnet stod där spänstigt och vilt, det var fullt av gäckeri
och lustighet. Alla i köket, från hushållerskan till
stalldrängen, var alldeles bortkollrade. Alla hade vänt sig från
sina sysslor för att följa barnets vådliga färd.

På samma sätt var det med dem, som stod i
salskammardörren. De var slagna i bojor. Också de såg, att barnet visst
inte stod på ett bord, utan på en hög vagn, också de såg
folkhoparna, som kastade sig åt sidan, och hästarna, som
med flygande manar störtade fram i fyrsprång mellan
marknadsstånd och åkdon.

Den, som först ryckte sig lös ur förtrollningen, var baron
Adrian. Han hade kommit överens med hustrun, att det där
äventyret med brodern inte alls finge omnämnas för
Charlotte och att hon inte skulle få se skojarungen. Och
friherrinnan hade sagt ja som vanligt och tillagt, att som den
lilla ännu inte var fullt tillfrisknad från mässlingen, så
måste hon naturligtvis hållas kvar i barnkammarn. Nu gick
baronen helt resolut fram och stängde köksdörren. Sedan
bjöd han Charlotte armen för att föra henne tillbaka in i
herrskapsrummen.

Men Charlotte stod stilla, som om hon alls inte skulle ha
märkt den erbjudna armen.

256

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free