Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Marknadsprästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARKNADSPRÄSTEN
av sin längtan. Man kan nästan få tårarna i ögonen, då
man ser henne stå där med det lilla ansiktet tryckt mot
rutan och med händerna skyggande för alla andra syner.
Man tänker för sig själv, att vilka fel än det barnet kan
ha, så förstår det sig dock på att älska. Och vad kan vara
viktigare att veta än detta?
Men att döma av rikedomen på lekar och upptåg måste
barnet vara rikt begåvat också på huvudets vägnar. Det är
verkligen dess förtjänst, att dagarna på Hedeby inte
förefaller alltför långa och enformiga, ty det vilar onekligen en
viss dysterhet över det gamla stället.
Felet är helt och hållet baron Adrians. Han är butter och
sur och verkar nedtryckande på hela familjen, som annars
inte skulle vara så öäven.
Dagen efter Charlottes ankomst till Hedeby låter baronen
den där rättarn, som var så väl hemmastadd i skojarbyarna
i de nordliga Värmlandssocknarna, köra åstad med Göran
Löwenskölds lilla gula hästråtta, med den smutsiga skoj
ar-ryssen och allt dess innehåll. Han skulle för det första
överlämna det ömkliga arvet till broderns änka, vidare
skulle han låta henne veta, att hennes man, skojarbaronen,
hade frusit ihjäl i ett landsvägsdike, och så till sist skulle
han meddela henne, att den lilla dottern hade blivit
omhändertagen av släktingarna.
När den utskickade efter ett par dagar kommer tillbaka,
talar baron Adrian om för Charlotte, att efter allt, vad
rättarn kunde förstå, hade flickans mor varit nöjd med att
bli av med tösen, varför han ansåg, att Charlotte kunde
betrakta henne som sin egendom. Han varnar för att ännu på
en tid vidtaga några åtgärder för att på ett lagligt sätt
försäkra sig om barnet. Det är ju dock ett tiggarbarn, har
dåligt att brås på, och det vore inte alldeles omöjligt, att
Charlotte efter någon månad kunde anse sig tvungen att
sända det tillbaka till dess mor.
Härvidlag har baronen alltså uppfört sig fullt korrekt,
men eljest gör han inga märkbara ansträngningar för att
lägga band på sin misstämning. Lyckligtvis visar han sig
knappast annat än vid måltiderna. Men då är det inte heller
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
