- Project Runeberg -  Anna Svärd /
262

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Marknadsprästen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

lätt att finna på ett samtalsämne, som han inte avbryter
med ett hånskratt eller en bitande anmärkning.

För den, som själv är fullkomligt, outsägligt lycklig i
sitt äktenskap och som därtill har en naturlig fallenhet att
hjälpa och ställa till rätta, förefaller det svårt att låta detta
fortgå utan att göra ett ingripande. Men man måste erkänna
sin oförmåga. Det var ett alltför obarmhärtigt gyckel, som
Göran Löwensköld drev med sin bror vid deras sista
sammanträffande. Baron Adrian kan inte förlåta, att man
har ryckt ur hans händer den hämnd, som han ville utkräva.

Men om Charlotte känner sig maktlös gentemot baron
Adrian, ägnar hon sig med så mycket större iver åt att
lätta trycket, som vilar över hans hustru och hans små
döttrar. Den stackars friherrinnan tycks bli modig och lugn
bara av att veta, att hon finns i huset. Och så småningom
uppnår Charlotte, att det ljuder skämt och skratt vid
måltiderna, sagor och historier vid skymningsbrasan. Hon
anordnar kälkpartier, hon bjuder Hedebydamerna på långa
slädturer efter hennes egna hästar, som står och vilar i stallet.
Hon lockar friherrinnan att spela vackra små stycken av
Händel och Bach på sitt lilla klaver, och då hon har lyckats
lista ut, att de fem rödhåriga har riktigt nätta röster, sätter
hon så mycket mod i dem, att de ställer upp sig runtom
klaveret och sjunger till moderns ackompanjemang: "Kom,
sköna Maj, och blicka med milda ögon ner!"

Till sist tycks emellertid friherrinnan anse, att den lilla
skojarungen har fått tillräckligt av klänningar, linnen och
kjolar, och hon sätter sig inte vidare emot Charlottes
avresa. Den har blivit nödvändig också av en annan anledning.
Varenda dag, alltsedan Charlotte kom till Hedeby, har det
rått det allra vackraste solsken. De ofantliga snömassorna
har sjunkit ihop, och på vägen, som leder fram till Bro
kyrka, märks redan en och annan bar fläck. Nere på Löven
ligger isen tjock och stark, men det syns vattensamlingar på
dess yta, och de långa raderna av foror, som ända dittills
har korsat den i alla riktningar, har försvunnit. Charlotte
kan inte dröja längre. Hon måste ge sig av, innan det tar
slut på föret.

262

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free