- Project Runeberg -  Anna Svärd /
263

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Marknadsprästen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MARKNADSPRÄSTEN

Dagen före avresan föreslår friherrinnan Charlotte, att de
ska göra en promenad fram till Bro kyrkogård för att
bese den så mycket omtalade familjegraven. Charlotte säger
genast ja, och strax efter middagen, som på Hedeby ätes
klockan halv ett, börjar de sin vandring. De har inte långt
att gå, men vägen är hal och besvärlig till följd av
snösmältningen. Dock är detta en svårighet, som väl uppväges
av nöjet att gå ute i det rika solskenet, av behaget att åter
känna varm, mild luft svepa om kinderna, av glädjen att
höra den första lärkan drilla över de ännu nära nog
snö-betäckta fälten.

Under vägen försöker friherrinnan helt försiktigt vidröra
ett ömtåligt ämne. Hon börjar tala om Karl-Artur
Eken-stedt, och fastän hon märker, att Charlotte liksom skyggar
tillbaka vid detta namn, fortsätter hon ihärdigt. Hon
försöker väcka Charlottes medlidande. Hon, som är så rik, som
har en man, som ger henne allt, vad hon ber om!

Charlotte höjer litet på axlarna. Det är visserligen sant,
att ingen kan ha en bättre man än hon, men just därför...
Den gamla Polhemssågen står ännu kvar på Stora Sjötorp.
Hon vill ingenting riskera. På hela fyra år har hon inte
tillåtit sig att ägna Karl-Artur en tanke, än mindre då att
söka hjälpa honom. Hon försöker genast föra samtalet in
på andra banor.

Och friherrinnan viker undan, som hon alltid gör, men
då de har hunnit fram till gravkullen med den stora
stenkistan, passar hon på att visa Charlotte stället, där Malvina
Spaak en gång i tiden lyckades föra den fruktansvärda
ringen ner i graven, och anmärker därvid:

— Den där kvinnan, som nu reser omkring med
Karl-Artur, ska ju vara en dotter till Malvina Spaak?

— Ja, visst är hon det, svarar Charlotte. Det var just
därför, som Karl-Artur fattade ett sådant gränslöst
förtroende för henne. Men låt oss för all del inte tala mer om
de där människorna! Jag har haft tillräckligt bekymmer för
deras skull.

Den lilla friherrinnan lyder genast, men nu blir Charlotte
plötsligen rörd. "Se så där", tänker hon. "Jag börjar bära

263

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free