- Project Runeberg -  Anna Svärd /
264

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Marknadsprästen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

mig åt som hennes man och låter henne inte komma fram
med vad hon vill säga."

— Jag förstår, att du har något på hjärtat, som du tycker
att jag bör veta, säger hon högt.

Friherrinnan börjar genast berätta, att hon förra hösten
hade besökt den stora Broby marknad, som varar över en
vecka och där flera tusen personer kommer tillsammans. Bäst
som hon gick där mellan stånden och gjorde sina uppköp,
hade hon hört en kvinnoröst stämma upp en psalm. Det
tog sig ju märkvärdigt ut mitt i allt marknadslarmet, och
hon stannade för att lyssna. Det var ingen vacker röst,
men sången slungades ut med sådan kraft, att det slog lock
för öronen. Friherrinnan, som ju inte alls visste vem den
sjungande var, fick snart nog av detta oljud och ämnade gå
åt annat håll, men detta var inte så lätt gjort.

Vid ljudet av den förfärliga sången skyndade nämligen
folk till från alla håll. Man kom ivrigt och skrattande,
liksom skulle detta vara inledningen till något ovanligt
muntert marknadsnöje. Friherrinnan, som stod mitt i
trängseln, hade inte kunnat fly undan, tvärtom skuffades hon
fram, så att hon kom mittför den sjungande. Hon såg henne
stå på en simpel skoj arvagn med en massa gråa bylten på
vagnsbottnen. Kvinnan själv var ful och fet. Om hon var
ung eller gammal, var omöjligt att säga. Hon var klädd i
en lång, vadderad kappa, den var lappad på flera ställen,
men säkert var den ganska värmande. Över huvudet hade
hon en stor, tjock schal, som var nerdragen under armarna
och knuten på ryggen. Hon såg ut som en månglerska i ett
grönsaksstånd. Det fanns tydligen inte den minsta lust hos
den människan att göra sig behaglig eller tilldragande.

Hon hade inte fått sjunga sin psalm till slut. Åhörarna
hade ropat till henne, att hon skulle upphöra med sitt gnäll,
och då hon inte genast lydde, började några uppspelta
pojkar härma hennes sång. Hon slutade då genast, satte sig
ner bland byltena i vagnen, kröp alldeles ihop där med
ryggen åt folkmassan. Där satt hon sedan, sakta vaggande
med kroppen, och ibland tyckte sig friherrinnan höra, att
hon huttrade, liksom skakad av köld eller kanske av ångest.

264

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free