- Project Runeberg -  Anna Svärd /
267

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Marknadsprästen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MARKNADSPRÄSTEN

som var giftormen, som var dag dröp gift i hans sår, hon,
som inte skulle sluta upp med att reta honom, förrän han
till sist måste sticka kniven i henne.

Friherrinnan håller upp på nytt liksom för alt se om inte
heller detta gör något intryck. Charlotte har alldeles vänt
sig från henne. Varken genom ord eller rörelser visar hon
något intresse för berättelsen.

— Då han började anklaga kvinnan, säger friherrinnan,
som i förtvivlan över denna liknöjdhet börjar tala med
rasande fart, begagnade han sig av sådana där högtidliga
fraser, du vet. Det var nog ingenting, som rörde henne, utan
hon satt länge alldeles tyst. Men så måtte han ha råkat yttra
något, som tog skruv, som man säger, så att hon svarade
honom. Och nu började de två gräla. Nej, jag kan inte tala
om vad de sa till varandra. Det var förfärligt. De gick in
på de mest intima saker. De såg ut, som om de ämnade
fara ihop och slåss. Jag blev verkligen rädd, att jag skulle
behöva se dem göra detta. Jag vet inte hur jag bar mig åt,
men jag knuffade undan människorna, som inte tänkte på
annat än att skratta, och bröt mig ut. Men alltsedan dess,
Charlotte, kan jag inte glömma de olyckliga stackarna. De
far väl omkring på det där sättet än i dag. Och hans far
och hans systrar lever, och du, Charlotte...

— Jag förstår ingenting, avbryter Charlotte i en missnöjd
ton, som om hon hade velat säga, att hon ansåg hela
skildringen överdriven, ja, nästan påhittad. Jag såg Karl-Artur
för fyra år sedan. Han gick klädd i vadmal, men han såg
ut som en förklädd prins. Och på bara fyra år skulle han
ha blivit så förfallen, så olik sig!

— Men lidandet, kära Charlotte, tänk på lidandet, tänk
på allt, vad han har gått igenom! Tänk på nederlagen,
missräkningarna, förödmjukelserna! Tänk på att leva
tillsammans med den där kvinnan! Tänk på hopplösheten, på
självförebråelserna! Tänk på att han nog har måst föra ungefär
samma liv som min svåger, skojarbaronen! Tänk, om han
skulle sluta som mördare! Om du någonsin har älskat
honom...

— Om, säger Charlotte med låg röst, om jag har...

267

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free