- Project Runeberg -  Anna Svärd /
268

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Marknadsprästen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

Hon sätter sig helt hastigt i rörelse. Utan att se sig om
går hon bort över kyrkogården ner på vägen mot Hedeby.
Hon biter ihop läpparna för att inte skrika. Hon har trott,
att hon för alltid var färdig med den mannen, och nu
kommer han igen på detta sätt, olycklig, förtappad,
tvingande sig på henne genom sitt förfall, genom sitt
förfärliga olycksöde.

De två damerna går åtskilda nästan hela vägen tillbaka till
Hedeby: Charlotte litet före, hennes värdinna ett par steg
efter. Ingen säger något.

Men vid början av allén stannar Charlotte och inväntar
friherrinnan. Hon småler litet vemodigt och skakar på
huvudet, men vidrör inte alls vad de nyss har talat om.

— Vet du vad, säger hon med litet ansträngd munterhet
i rösten, jag tror inte, att jag har varit borta sä länge som
en timme, och ändå är jag riktigt glad att vara här igen.
Kan du förstå vad det är för en makt, som det där
tiggarbarnet har fått över mig? Jag riktigt längtar efter min
lilla tös.

Och medan de vandrar uppåt allén, kastar hon en blick
mot barnkammarfönstret för att se om inte ett litet ansikte
ska synas där, tätt tryckt mot rutan. Då hon kommer in på
gårdsplanen, väntar hon, att förstudörren skall kastas upp
och barnet komma utrusande för att genom vattenpussar och
snösörja nå fram till henne.

Men ingenting alls märkes i den vägen. Den, som däremot
i stor hast skyndar emot de hemvändande, är ingen mindre
än baron Adrian.

Baronen är iförd vargskinnspäls med ett långt, brokigt
resskärp virat flera gånger om livet. På fötterna har han ett
par resstövlar, så höga och vida, att man måste misstänka,
att de är tillskurna efter de karolinska ryttarstövlarna på
hans stamfars porträtt. Det är tydligt, att han ämnar sig ut
på resa och att han kommer dem till mötes för att berätta
orsaken.

Friherrinnan misstänker genast, att någon olycka har hänt
under deras frånvaro, och Charlotte hör henne sucka.

— Oj, oj, oj! Vad står det nu på?

268

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free